Oberäkneliga vår

I morse när jag tittade ut genom sovrumsfönstret slokade tulpanerna.



Så snabbt det kan skifta. Hela helgen var varm och solig och trädgården full av färg och liv. Insekter, fåglar, stojande barnbarn som klättrade i magnolian och räknade nyckelpigor i nävorna.  Blåsippor som öppnade upp sig mot solen

och nunneörter som sträckte på sig i värmen.  De som har en sådan fenomenal förmåga att sprida sig till de mest oväntade ställen. Inte går det att hålla reda på några namnsorter längre. De mixar sig vilt och dyker upp i olika nyanser. Det enda jag kan göra för att styra upp det lite är att plocka bort blommor med blaskiga blå- lila färger innan de hinner gå i frö.

Redan på söndagskvällen började temperaturen falla och jag skyndade ut för att ta in backar med känsliga växter, för säkerhets skull.  I morse var det sex minusgrader.  Så oväntat.

Jag oroar mig för persikoträdet på kolonin. När jag sist var där var det helt översållat av sprickfärdiga rosa knoppar. Nu vågar jag knappt tänka på hur det ser ut efter nattens frost.

I trädgården syns inte mycket av helgens sprudlande vårglädje.  

Julrosorna hänger

liksom nunneörterna

och blåsipporna

Under dagen kom så solen fram igen och temperaturen steg. Det blev riktigt skönt och mina ledsna tulpaner kunde sträcka på sig igen.



 Den här tiden pendlar det snabbt mellan hopp och ängslan. Hur kallt ska det bli i natt?