torsdag 9 augusti 2018

Kompost och kålodling


Att kompostera har alltid varit en naturlig del av trädgårdsarbetet för mig och det har aldrig känts särskilt krångligt eller besvärligt.  Tvärtom är det tillfredställande att kunna ge tillbaka något av det man tagit från jorden. 

Löv, ogräsrens, vissna växter, grästorvor mm.  lägger jag i trädgårdskomposten. En enkel anordning av pallkragar. En som är färdigfylld där komposten lämnas ifred att mogna och en som fylls på med nytt material. Höjden på kompostbehållarna kan jag lätt anpassa genom att lägga på eller ta bort pallkragar.  

För kökskompost använder jag en isolerad varmkompost. Avfallet blandar jag med lite jord eller gammal kompost för att det inte ska bli för geggigt eller lukta illa. Varken råttor eller möss kan komma in i behållaren.

När trädgårdskomposten är färdig brukar jag sålla av en del för att använda till krukodlat som tomater och prydnadsväxter.  
Resten blandar jag med färdig kökskompost och drygar eventuellt ut blandningen med barkmull på påse. Allt läggs sedan ut över rabatterna på våren.  Det är en härlig känsla när jorden är täckt med ett väldoftande lager av mörk kompostmylla.

På kolonin är det inte lika enkelt. I den stora gemensamma komposten där man bara får lägga växtavfall kan man hitta både plast och annat skräp. Sorgligt. Jag vågar inte använda den jorden. Vet ju inte heller om det finns rester av bekämpningsmedel i den.
Istället har jag en egen liten kompost för växtmaterial på min lott men den förslår inte långt med tanke på hur mycket jag skördar och bär med mig hem.  
Jag hade läst om bokashi-metoden och var nyfiken på hur det fungerade med att fermentera köksavfall. Kanske kunde det vara ett sätt att lösa problemet.

Nåväl, ett bokashi-set med två hinkar och strö inhandlades och jag var snart övertygad. Det har fungerat fantastiskt bra.  Nu har jag alltid en hink på gång som jag fyller med avfall från köket och en färdigfylld som står och fermenterar i minst 14 dagar.  Dessutom har jag köpt ett par billiga hinkar med kraftigt snäpp-lock som jag transporterar komposten i till kolonin. 

Ett par gånger i veckan tappar jag ut överflödig vätska från hinkarna. Koncentratet kan spädas 1:100 och användas som gödning. Under vintern fryser jag in vätskan för att ha gödning till odlingssäsongen.




Bokashihink som är nästan full


Kålväxter behöver mycket näring för att ge en bra skörd Jag ville prova att odla dem i bädden med fermenterad kompost. 

Så här såg det ut i våras. En enkel träram markerar var jag grävt ner komposten och kompostgallret ovanpå hindrar djur från att gräva i bädden. Det luktar väldigt starkt när hinkarna öppnas men när komposten blandas med jord försvinner lukten.  Efter 3-4 veckor kunde jag ta bort gallret och plantera ut de förodlade kålplantorna. Grönkål och tre olika sorter av spetskål hade jag sått i år. Nu skulle det visa sig vad bokashi- komposten gick för. 




Trots att plantorna blev utplanterade senare än vanligt (april var en kall månad) och trots den extremt varma och torra våren och sommaren har det vuxit bra. Den enda näring jag tillfört är utspädd överskottsvätska från bokashi-hinkarna. Bädden har dessutom hållit fukten bättre än andra odlingsbäddar. Klart godkänt! 


Grönkål

Spetskål

Över kålodlingarna fladdrar det fullt av vita vingar. Kålfjärilen är inte välkommen. Skyddar man inte plantorna blir de snart helt kalätna av glupska larver. 
Jag täcker kålen med billiga nätgardiner som jag hittat på Ikea eller köpt på loppisar. De håller inte i evighet men bra mycket längre än odlingsväv.


Kålfjäril





Kålfjärilslarv



Första spetskålen skördad idag och på väg att bli en krispig sallad. 




















Hemma vissnar trädgården i torkan. Nu fäller även de största träden sina blad och det börjar bli riktigt svårt att hitta något som fortfarande ser OK ut. Ripsen och malvan lever i alla fall ännu.

En bra augusti med lite mindre värme och mycket mer regn önskar jag alla trädgårdsvänner.

Hitta fler trädgårdsbloggar här:


http://tradgardsfagring.blogspot.se/

lördag 28 juli 2018

Värmerekord, skördetid och prickiga liljor

Värmerekorden ryker på löpande band. Jag arbetar på ett äldreboende och värmen tar hårt på både de äldre och personalen. 
När jag kommer hem efter ett arbetspass är jag helt slut, orkar inte med någon som helst social samvaro.  Duscha, dricka och sedan försöka hitta en någorlunda sval plats är vad som gäller. 
Under magnolian är hyfsat skuggigt.  Brer ut liggunderlägget, sätter på en bra bok på plattan, tittar på molnen genom lövverket och andas.























Trädgården är inget rolig alls längre men det är inte mycket att göra åt. Det får gå som det går. I grunden är jag optimistisk och hoppas på att det mesta kommer igen trots den långa torkan. Om inte så är det mesta ersättningsbart.

Mina blåsippor i krukor vill jag dock inte mista. Många är värdefulla och svåra eller omöjliga att ersätta.  De står i bänkar i djup sand eller grus som jag håller fuktig.  Med några veckors mellanrum lyfter jag på alla krukorna för att se så inga sniglar letat sig in i bänkarna. Eftersom här alltid är fuktigt och svalt är det ett perfekt tillhåll för sniglar och snäckor och även om jag satt upp kopparband runt om bänkarna brukar jag hitta ganska många snäckor och en och annan snigel.   Här trivs också gråsuggor och enorma husspindlar. Salamandrar och jordlöpare hittar jag också när jag lyfter på krukorna. Den här gången plockade jag tre stora spanska skogssniglar men inga snäckor alls.  


Större husspindel

Jordlöpare




Salamandrarna lägger sig på rygg och spelar döda  när de blir upptäckta. Jag plockar upp den lilla stela kroppen, vänder på den och när jag sätter ner den ilar den snabbt in under krukorna. Att jordlöparna äter snigelägg vet jag och kanske gör salamandrarna det också. De får gärna vakta mina bänkar. 




Salamander som spelar död och visar sin gula buk.





Skördetid.


Björnbärsplantan har burit massor av bär i år. Loch Tay heter den taggfria sort jag odlar. Bären är stora och söta och mognar tidigt.






Potatis och lök tar jag hem efter varje besök på kolonin. Torkan märks på potatiskvalitén. Amandine som brukar vara krämig och fast kokar sönder väldigt lätt i år. Maria har klarat sig bättre och är fast och smörigt gul efter kok. Jag har inte kunnat vattna potatislandet och storleken på skörden blir förstås därefter.

Bondbönor skördar jag i omgångar efterhand som baljorna blir stora. Skörden är god och det blir bönor både att lägga i frysen och att använda  direkt. Det blir mycket spill när man rensar bondbönor. Först det tjocka baljskalen och efter kokning ytterligare ett skal innan den gröna bönan är klar att använda. Allt spillet återförs till kolonin och används som jordförbättring.

Morötterna är fina nu men jag vet av erfarenhet att de snart blir genomborrade av morotsflugans larver om jag låter dem stå kvar i jorden. 

Rödbetorna skördar vi några i taget och äter färska kokta. Mycket godare än inlagda.

Jag fryser portionsförpackningar av skivade råa morötter och kokta rödbetor. 
Ett smidigt sätt att ta tillvara grönsaker är mjölksyrning. Både morötter och rödbetor är gott och enkelt att fermentera. 




De första blåbären torkade in helt på buskarna men det kom nya blommor och nu också fina bär. Det är tydligt att blåbärsbuskar är törstiga och jag har prioriterat dem vid vattningen.

Ananasphysalis provar jag i år. De verkar trivas utmärkt med värmen och ger många små frukter.  Lyktorna faller av innan de är mogna och behöver några dagars eftermognad i rumstemperatur för att bli söta och goda. Den här ska jag spara frö av och odla nästa år med.


Chili och tomater har jag hemma vid husväggen för att kunna plocka in dagligen. Aldrig har jag väl haft en sådan riklig skörd som i år!
Vad gör man med alla tomater? Kall grönsakssoppa, gazpacho, är inte fel i värmen. Går bra att frysa också.  De små vinbärstomaterna är rena rama godiset..

Chili använder vi till nästan allt och har blivit smått beroende av den extra hettan de ger i maten.  Delade, rensade chilifrukter fryses in för vinterbehovet. Praktiskt och lätt att hacka ner frusna chilisar i maten. 

Inga blommor …?

Inser att jag inte fått med en enda blombild. Så kan det ju inte vara! 
Prickiga liljor blommar nu och verkar vara helt fria från liljebaggar dessutom.  



Pricklilja, Lilium leichtlinii


Gul tigerlilja, Lilium lancifolium var. flaviflorum

Stor tigerlilja, Lilium lancifolium var. splendens




Fortsatt god sommar önskar jag alla trädgårdsvänner.


Hitta fler trädgårdsbloggare:



onsdag 11 juli 2018

Torkan håller i sig

Under mina 36 år i denna trädgård har jag aldrig upplevd en torka som den vi nu har. Det gör ont i hjärtat när jag ser hur illa växterna far.
Ändå skäms jag för att beklaga mig. Jag hör på nyheterna hur kritiskt läget är för alla som är beroende av odling för sitt uppehälle. Hur svårt måste det inte vara att se hur årets grödor torkar bort eller att tvingas slakta sina djur för att foder saknas.

Vädret går inte att påverka men lite kan jag ändå göra för att minska förlusterna på min jordplätt. Kanske kan jag också lära mig något för att vara bättre rustad nästa gång.

Där marktäckarna växer har jag inte vattnat alls. Det brukar inte behövas. Det ser värre ut i år men jag tror de kommer att återhämta sig.

Waldsteina ternata, gullgröna är en utmärkt marktäckare som håller undan ogräs.

 Till vänster en bild av hur den vanligtvis ser ut och till höger en bild från idag.







Omphaldoes verna, ormöga är en lättskött marktäckare som jag planterat i en besvärlig slänt under häggmispelträd. Här vill inget annat växa men ormöga tycks klara det mesta. På våren en blommande blå matta som övergår i neutralt grönt under sommar och höst. Tacksam. 


 Till vänster en vårbild och till höger en bild på hur det ser ut nu, mer brunt än grönt.

Andra marktäckare ser inte lika törstiga ut. Låga nejlikor med gråsilvrigt bladverk ser helt oberörda ut och brer ut sig som vanligt. Flocknävan har fått lite bruna bladkanter men visar inga större tecken på att lida. 



Liten flocknäva


Alla växter i krukor måste förstås vattnas regelbundet men jag önskar att jag haft mer sparat regnvatten att använda. (Jag måste skapa bättre förutsättningar för att ta tillvara regnvatten när det finns i överflöd. Något att fundera över.)   Kallbänkarna är skuggade med väv hela dagarna för att bevara fukten.

Perenner punktbevattnar jag och ger då en ordentlig rotblöta. Jag vill att rötterna ska söka sig nedåt efter fukt och näring för att bättre stå emot längre tids torka och undviker att småskvätta då och då. 
En del hostor har fått bruna bladkanter och saknar spänst i bladen. Det är bara en tidsfråga innan de lägger sig platt på marken. Jag är säker på att de ändå kommer igen till hösten eller nästa år. Hostor är svåra att torka ihjäl. 
Dagliljorna tokblommar men bladen skiftar redan i gult.  Önskar jag kunde gett dem mer vatten men det är för sent nu. Jag är inte orolig för att de kommer att klara sig. De har reserver i sina tjocka knölrötter.


Daglilja, frösådd

Daglilja, frösådd



 Prydnadsgräsen ser gröna och fräscha ut och det gör också solälskare som Echinacea 'Magnus'.


Echinacea purpurea 'Magnus Exklusiv'
 


Växter som står tätt och trängs tycks klara sig bättre än solitärer. Den rosa floxen på bilden ovan hänger inte med bladen som andra flox i trädgården som står för sig själv. Jag tror att bladmassan hindrar solstrålarna från att torka ut jorden och att avdunstningen minskar.

 För att ytterligare minska avdunstning försöker jag täcka all öppen jord i rabatterna. Ogräsrens, malda grenar, kompost, allt jag har lägger jag över jorden. Det blir inte vackert men vem bryr sig. Jag brukar ta tillvara gräsklipp och använda som kombinerad  gödning och täckmaterial men i år finns inte längre något gräs att klippa. När jag klippte ner prydnadsgräsen tidigt i våras malde jag ner de torra stråna och fick flera säckar med halm. Det ligger nu som ett skyddande täcke mellan grönsaksraderna på kolonin.

Träd vattnar jag inte. Det är inte lönt. Den enda större busken som får vatten är sammetshortensian. Ännu håller den ut men bladmassan är enorm. Bladen gillar varken blåst eller sol och när de skrumpnar och blir bruna är det ingen vacker syn. Jag hoppas innerligt att den ska klara sig.


Hydrangea aspera ssp sargentiana


Apropå hortensior så är de ovanligt frodiga och rikblommande i år. Det förvånar mig. Jag skulle trott att de var bland de första att duka under i torkan.
'Blue Bird' står lite skuggigt och skyddat under ett päronträd. Inte en droppe vatten har den fått men det kan man inte se på den.

Hydrangea serrata 'Blue Bird'

Det är inte läge att plantera nya växter men den här hortensian kunde jag inte motstå. 

Hydrangea macrophylla 'Love You Kiss'



Det är inte bara växterna som behöver extra hjälp i värmen och torkan. Flera gånger under dagen fyller jag på faten med vatten som står runt om i trädgården. Fåglar besöker dem för att dricka och bada. Dammen kan jag inte fylla på längre och jag ser hur vattennivån sjunker för varje dag men ännu är den ett tillhåll för grodor och salamandrar.  
Till törstiga insekter har jag lagt glaskulor i ett grunt fat med vatten. Även barnbarn lockas hit upptäckte jag och fick flytta fatet till kanten av rabatten så det gick att nå kulorna utan att trampa in i rabatten.

Insektsbar
Humla i  murreva
 Koltrastarna letar ständigt efter mat till sina ungar. När jag gräver om i komposten tittar de uppfodrande på mig: Var är vår mask?!  Inte ens i botten av jordhögen finns det några maskar kvar. De har krupit så långt ner i sina gångar att inte ens den mest enträgna fågelnäbb når dem längre. 

Till slut ett par stämningshöjare (för mig i alla fall): Den vita dubbla praktklockan som jag upptäckte idag är värd några extra hjärtslag.    

Platycodon grandiflorus 'Hakone White'

Och på köksbänken står årets första mjölksyrning. Ja, alltså jag har precis satt igång den. Surgurkor blir det när det blir klart. Jättegott och väldigt enkelt att göra. Jag använder mig av recept från Jenny Neikells bok: Fermentera.



Det var allt för idag. Inget regn i sikte än men goda sommarhälsningar ändå till alla trädgårdsvänner.

http://tradgardsfagring.blogspot.se/

tisdag 26 juni 2018

Hur luktar det ?

Igår när jag malde grenar i kompostkvarnen kunde jag inte undgå att känna hur olika de luktade.  När magnolians avbrutna gren åkte igenom kvarnen spred sig en behaglig, varm, kryddig doft. Fläderns grenar däremot luktade obehagligt fränt och rått.  Den lite kärva, klisterliknande doften från rönnens kvistar lockade fram ett barndomsminne. En tydlig ögonblicksbild av när jag och min lillasyster sitter i gärdet med far som visar oss hur man skär till en rönnpipa.  


Grönt men inte mycket blommor


Trots den långa torkan är det förvånansvärt grönt i trädgården. Vi har fått några skurar den senaste veckan och på bara någon dag ändrade gräsmattan färg från brunt till grönt. Hur kan det gå så snabbt?  







Arisaema ciliatum, kvick-kobrakalla




















Snabbt går det också när kobrakallorna vaknar till liv. Från att de första skotten börjar visa sig till fullt utvecklade blad och blommor tar det bara några veckor.













Jag tycker om att plocka buketter av vad som finns för stunden men det är magert med blommor just nu. Pioner och iris är överblommade och floxen har inte riktigt börjat ännu. Stjärnflockan blommar visserligen men jag gillar inte lukten av den. Den får stå kvar i rabatten och locka till sig insekter. Det är den bra på.



Astrantia major, Stjärnflocka


Tillbaka till dofterna igen och hur olika vi upplever dem.  På kolonin blommar en stor rugge med brudslöja. Ett par kvistar tillsammans med några rosor blir en söt bukett men lukten....som en sur gammal disktrasa.  Kanske är det bara jag som tycker så.  
Vänderoten kan jag sniffa på länge men min man tycker den luktar koskit.  Så olika kan det vara.



Herr Koltrast


Så fort jag rör i jorden kommer koltrasten för att se om det finns något att hämta. Helt orädd hoppar han omkring mina händer och lägger huvudet på sned för att lyssna efter mask. När han har näbben full försvinner han in i häcken där årets andra kull väntar på mat.








Minerarfluga


Blåsippor är ganska förskonade från skadedjur men jag brukar kolla om de har angrepp på bladen av minerarflugan. 

Flugan sticker in sina ägg i bladen och när larverna kläcks äter de sig fram mellan bladskikten. Angreppet syns som gångar eller blåsor på bladen (blåsminor). Om man plockar bort angripna blad vid första tecken på angrepp brukar plantan klarar sig utan problem. Om larverna hinner förpuppa sig riskerar man fler angrepp nästa säsong då nya minerarflugor kommer fram. 

På blåsippsbladen har jag mest sett blåsminor. Bladet på bilden är nästan helt uppätit och om man delar på bladskikten ser man fullt av svarta prickar inuti som är bajs från larverna. 

På andra växter som stjärnflocka och akleja brukar man kunna se gångar där larven tagit sig fram.









Trevlig fortsatt sommar önskar jag er alla.

http://tradgardsfagring.blogspot.se/






söndag 17 juni 2018

Krolliljor och liljebaggar


Krolliljor


Så långt tillbaka jag kan minnas har det vuxit rosa krolliljor i trädgården. Jag vet inte var de kommit ifrån men antagligen var de med bland de växter som äldre släktingar generöst delade med sig av när vi flyttade hit. De har tåligt blommat i bakgrunden, lite bleka och oansenliga. Jag har inte ägnat dem någon större omsorg eller intresse. 




Först när jag kom över några lökar av den vita varianten väcktes mitt intresse. Det här var en krollilja med helt annan utstrålning.  Ett utropstecken i rabatten med sina vita blommor symmetriskt ordnade runt den höga, kraftiga stjälken. En mörk bakgrund framhäver blommorna ytterligare. 

Lilium martagon var. album



Det finns fler vita former av krolliljan men de ser annorlunda ut.  L. martagon var. albiflora har mörk stjälk och rödprickiga blommor. Blommorna sitter tätt intill stjälken i en tät samling. 




Lilium martagon var. albiflora





När mitt intresse för krolliljor väl vaknat ville jag prova fler sorter. Tyvärr upptäckte jag att utbudet på den svenska marknaden var klent.  Jag beställde frö från olika frölistor och provade att så frö från den bruna krolliljan, Lilium martagon var. cattaniae. Resultatet blev en besvikelse.  
Det tar lång tid från sådd till blomma och när mina plantor efter 6-7 års väntan började blomma var det i olika nyanser av smutsrosa. Inte precis vad jag hade sett fram emot. 

Jag hade turen att få en lök av den mörka krolliljan 'Norrland'. Den kommer liksom så många andra växter i trädgården från byten med trädgårdsvänner och forumister på Allt om Trädgårds forum. 'Norrland' har jag fått av Berit. En mycket speciell krollilja som jag är väldigt glad för. Färgen är mer svart än rödbrun och svårfångad på bild.




Lilium martagon 'Norrland'




Lilium martagon har korsats flitigt med andra liljor i martagongruppen och det finns en mängd olika namnformer. Jag har skickat efter lökar från H.W. Hyde & Son som har ett stort sortiment. Det tog  något år för lökarna att etablera sig men nu blommar de riktigt bra.

Amelita är en hybrid framtagen av Fred Tarlton 1982 och registrerad 1993. Blommorna är stora och har en vacker rosa färg.


Lilium martagon 'Amelita'

Chameleon är framtagen av R, Erskin 1975 och registrerad 1996.  Namnet har den fått för att den ändrar färg under blomningen från ljust rosa till gräddgult.  En hög och kraftig lilja.



Lilium martagon 'Chameleon'


Megan Evans är en helvit martagonhybrid utan pollen. Framtagen av Dr Ieuan Evans.


Lilium martagon 'Megan Evans'

Terrace City är en hybrid mellan L. martagon x L. hansonii. Blommar i gult och rosa.

Lilium martagon 'Terrace City'

Min favorit i år är  'Paisley Hybrids' (L.martagon var. album x L. hansonii). Baksidan av blombladen är läckert gul- och rosarandiga. 




Krolliljor är inte särskilt krävande. De trivs i lätt skugga men går också bra i soliga lägen. Att de klarar torka bra har jag fått bevis för i år.

Liljebaggar

Har man liljor i trädgården har man också snart liljebaggar. De kan på kort tid helt förta glädjen med att odla liljor. Det är ingen rolig syn att se halvätna bajskletiga blad hänga från stjälkarna. 

Hur kan man minska angreppen? 
Bekämpningsmedel är inget alternativ för mig så det går bort direkt. 
På nätet finns tips på olika blandningar med chili, vitlök mm att spruta på bladen för att avskräcka baggarna. Det är inte heller en metod som passar mig. Vet med mig att jag kommer att glömma spruta regelbundet.  Den lättaste metoden och också den som passar mig bäst är att ta dem på bar gärning och klämma dem direkt på plats.  

Det är alltid bra att lära känna sin fiende för att kunna bekämpa den med störst effekt.
Liljebaggens försvar består i att se avskräckande ut (den röda färgen) och låta illa (ett gnisslande ljud som den frambringar genom att gnida vingarna mot kroppen). Den har också förmågan att falla till jorden och inta ryggläge vid fara.
Larvernas försvar är att täcka sig själv med sin egen avföring.

Färgen och ljudet kan vi väl bortse ifrån men liljebaggar på rygg i jorden är ett problem. De blir osynliga och omöjliga att hitta. Bästa sättet tycker jag är att först placera ena handen under bladen innan man försöker knipa baggen med den andra. Misslyckas man faller baggen ner i handen och kan oskadliggöras.
Att klämma de kletiga larverna är äckligt men man får lägga undan sin motvilja och bara göra det. 

När är liljebaggen aktiv?
I stort sett hela växtsäsongen dessvärre.
Den vuxna liljebaggen övervintrar i jorden och det behöver inte vara under liljorna. Den är en bra flygare och inte beroende av att vistas direkt intill sin värdväxt.
På våren när solen börjar värma kommer de upp ur jorden i april och börjar direkt livnära sig på liljor, kungsängsliljor och kejsarkronor.  Bitmärken på bladen är en varningssignal och nu gäller det att vara vaksam och klämma alla baggar man hittar innan de hinner para sig och lägga ägg. En hona kan lägga flera hundra ägg under en sommar.
Äggen läggs på bladens undersida och kläcks efter ca en vecka.   Kan man torka bort äggsamlingarna med en våt trasa eller gnugga bort dem medtummen är det bra men har man många liljor går det knappast att vända på varje blad för att leta efter ägg.
Larverna äter på bladen och gömmer sig i sitt eget bajs. Jag brukar dra med handen längs med stjälken nedifrån och upp. Då kommer jag åt undersidan på alla blad med en enkel rörelse. Får jag klet på handen vet jag att där finns larver och kan plocka bort dem från plantan.  
Inom en månad är larven klar att förpuppa sig. Det gör den i jorden under värdväxten. Att hitta pupporna i jorden är nog i stort sett omöjligt. Efter 1-2 månader kan en ny liljebagge krypa upp ur jorden och börja äta på liljeväxterna igen.  De här liljebaggarna hinner troligen inte para sig och lägga ägg utan inriktar sig på att äta upp sig inför övervintringen i jorden. 
Vuxna liljebaggar finns alltså från tidig vår till sen höst. Det är bara att klämma, klämma, klämma.

Förutom människan har liljebaggarna naturliga fienden i de parasitsteklar som lägger ägg i deras ägg eller larver. Det kan man läsa om på Hemträdgårdens sida:

http://www.tradgard.org/kunskap/tradgardsspanare/2006_naturliga_fiendar.html


Nämen! Just nu precis hör jag att regnet slår mot fönstret här intill. Ska det äntligen komma regn? Jag kan knappt tro det. Det är evigheter sedan jag hörde det ljudet. Hoppas det regnar hela natten nu.

Varma sommarhälsningar till alla trädgårdsvänner

På trädgårdsfägring hittar du fler bloggar 

http://tradgardsfagring.blogspot.se/