söndag 22 april 2018

Bråda tider

Ledig helg och fint väder är en kombination som inte så ofta sammanfaller.  Den här gången blev det så och det känns i musklerna.  En behaglig trötthet sprider sig i kroppen och det känns i ansiktet att solen tagit.

Nu är sista omgången potatisar i jorden.  Skönt att ha det gjort. 
Det händer mycket på kolonin redan så här tidigt:
Sparrisen börjar sticka upp och rabarbern är stor nog för årets första paj. Den kinesiska gräslöken är grön och fin och luktar så gott när jag klipper i den.  Flera grönkålsplantor har klarat sig bra igenom vintern. De står och vajar på höga kala stammar men i toppen finns nya späda blad att plocka. Gott!  
Hemma har jag precis sått både grönkål och spetskål för förkultivering. Sådd och skörd på samma gång - inte illa.   

I trädgården har blåsipporna blommat över alldeles för fort. När jag gick ut med kameran i morse fanns inte mycket kvar att fotografera.  Det har inte varit någon brist på pollinatörer och det har säkert bidragit till att förkorta blomningen. När blomman väl är befruktad behöver den inte längre de färgglada blombladen för att locka till sig bin och humlor.  Lite har jag ändå hunnit få på bild under veckan som gått.




Hepatica transsilvanica

En rosa jungfru dvs. den saknar ståndare.

H. nobilis 'Odette' (den rosa).

Hepatica 'Blue Jewel'.  En blåsippa som inte går att ta miste på. 




Lite blandat i krukorna
Hepatica transsilvanica 'Sternenglanz'

Mörkblå ungersk blåsippa

Klöverformade blad

           

















Hacquetia epipactis 'Thor'




Nunneörterna brer ut sig alltmer.







onsdag 18 april 2018

Julrosor

Värmen har kommit och i trädgården är det full vårshow. Allt blommar samtidigt och jag har svårt att ta in allt som händer.  Det skulle vara skönt att bara sitta under päronträdet och njuta av blommor och humlesurr men nu när jorden reder sig är det hög tid att starta med vårsådderna på kolonin.

Rädisor och morötter har jag sått idag och lite av sättpotatisen fick jag också ner. I år blir det bl. a. Amandine och Princess som båda är gamla favoriter.  De har legat och fått fina knubbiga groddar i uthuset.

Från början var tanken att jag skulle ha kolonin till frösådder av prydnadsväxter som julrosor och dagliljor. Det blev för mycket krukor och alldeles för trångt hemma i trädgården.  Ganska snart upptäckte jag hur roligt och givande det är att odla ätbart och nu är det grönsaker och frukt för hela slanten. 

Nja, det är ju inte riktigt sant, de flesta av julrosorna finns kvar.  Frosten har gått hårt åt dem i år men de blommar ändå hyfsat. 
Alla är frösådda och har alltså inga namn förutom Helleborus x hybridus.  











 Det är inte bara växterna som vaknat i värmen. Jag hittade första liljebaggen på en kejsarkrona. Nu blir det till att inspektera liljeväxterna dagligen och klämma baggarna innan de hinner lägga ägg. Jag brukar förlora den kampen.



På koloniområdet är man aldrig ensam. Odlingserfarenheter och växter byts och skänks mellan odlare.  Förra året delade jag med mig av växter till ett par nya odlare och idag fick jag den här som tack.  Är det inte alla vi glada kolonister som dykt upp igen efter vintervilan?  Det tycker jag det ser ut som.



                 http://tradgardsfagring.blogspot.se/

torsdag 5 april 2018

Nu är det vår

Igår när jag kom hem från jobb kände jag att det vänt, att våren äntligen kommit. 
Årets första bin surrade omkring i vårblommorna. En stor humledrottning kravlade yrvaket omkring i krokusens utslagna blommor.
Kajorna flög med pinnar till sitt bo i uthusets gamla skorsten och koltrastarna jagade ilsket iväg inkräktare från sitt revir.  Till och med en sliten färglös nässelfjäril såg jag fladdra omkring efter nektar i trollhasseln .

Idag är det mest blåst och regn men det är ju inte kallt längre och det känns så skönt.




En märklig filur flög runt bland krokusen. Inte var det lätt att få någon skarp bild på den då den inte satt stilla mer än någon sekund.  Vad kan det här vara .... fluga, bi, humla?



Benen är lurviga och visst ser det ut som om den har skägg.  Efter mycket letande och googlande tror jag att jag hittat vad det är:  Vårpälsbi, Anthophora plumipes. 
När nästa soliga vårdag kommer ska jag ha kameran beredd med macro-linsen och försöka få en bra bild på den. 
Alla djur (utom fästingar och mördarsniglar är välkomna i min trädgård).

Nytt på blåsippsfronten


En korsning mellan H.nobilis var. acuta och Hepatica nobilis var. pyrenaica  som fått namnet 'Ann'. Färgen är milt ljuslila och blombladen många.


En japansk frösådd blåsippa. Det här är den rödaste jag har. Även ståndarsträngar och pollenknappar är knallröda. I år pollinerar jag flera av mina blekrosa H. nobilis med pollen från denna med baktanken att få fram ljusa blommor med färgade ståndare.







måndag 26 mars 2018

Våririsar i soliga rabatten och blåsippor i kruka

Blåsippor


Idag ska jag visa två blåsippor som jag fick till mig förra året och som jag nu ser blomma för första gången hos mig. Det är alltid lika spännande att följa hur nya knoppar utvecklar sig. 

Först en av Marlene Ahlburgs tidiga korsningar från början av 1990-talet, Hepatica x euroasiatica 'Rötgebütteler Röschen'.  Hon använde H. pubescens 'Tenjinbai' som moderplanta och pollen från H. transsilvanica och fick fram vinterhärdiga plantor med underbara blommor. Alla är sterila.
























Den andra kommer från Karl och Gunda Kristensen och har som föräldrar två H. nobilis med 
anlag för fyllda blommor.

  
 
                                           










Färgen är inte fullt så intensivt blå som på bilderna som är tagna under lysrörsbelysning. Det finns pollenknappar men de har inte öppnat sig ännu. Det är inte säkert att det finns pollen i dem men om det finns kommer jag att använda det till att pollinera andra blommor med fyllda gener.  Det tar lång tid att få fram egna fyllda blåsippor men vem har bråttom ...

--------------


Nu börjar redan de tidigaste blåsippornas frö att mogna.  Jag samlar och skickar gärna överskottsfrö till intresserade.  Blåsippsfrö ska sås färska.

Just nu finns det frö från en rosa japansk blåsippa som ursprungligen kommer från Gunhild Poulsen. Den har överlevt i kruka i kallbänk hos mig i många år och brukar blomma först av alla. Den har en tydlig mycket angenäm doft, något som man annars inte brukar förknippa med Hepatica.





Våriris


I en väldränerad rabatt i soligt läge har jag planterat våriris i olika färger. En del kommer tillbaka år från år medan andra blommar första året efter plantering för att sedan aldrig visa sig mer. De klarar vinterkylan bra men vill gärna ha torrare och varmare under viloperioden  än jag kan ge dem.  



Iris histrioides 'Lady Beatrix Stanley'
'Gordon'
'Rhapsody' och 'Blue Note'



En av de bästa är 'George'. Den är bland de tidigaste och förökar sig bra. När lökarna står så här tätt är det dags att dela dem för att man bättre ska kunna uppskatta varje blommas skönhet.  Jag brukar vänta med att dela dem tills bladen vuxit ut helt.


Iris (reticulata gruppen) 'Katherine Hodgkin'.























Iris 'Katharine Hodgkin' är en annan pålitlig våriris som både överlever och förökar sig i en väldränerad rabatt.

måndag 19 mars 2018

Sol och vintergäck

Idag vill jag hylla vintergäcken.





Man måste beundra livskraften hos denna knöl som jag hittade på komposthögen. Helt utan skydd men ändå på väg att börja blomma.


Trots bitande kyla strålar blommorna ikapp med solen och den gula mattan under praktmagnolian blir större för vart år.










Bina älskar de gula blommorna och vid den här tiden på året brukar det vara mycket surr i vintergäcken.
Den här bilden är inte från i år. Inga bin har vågat sig ut i kylan ännu.





Eranthis hyemalis 'Schlyters Orange'.

Färgen är mer varmgul än orange men bredvid den vanliga gula ser man färgskillnaden.










 Eranthis hyemalis 'Flore Pleno'

En knopp av den fyllda formen av vintergäck är på väg att spricka upp.

Den är lika tålig och lättodlad som den enkla och sår sig rikligt.





Eranthis hyemalis 'Schwefelglanz' har en mild svavelgul färg som går bra ihop med gyllengula honungsgömmen.  Sår sig själv och dyker upp som blekare fläckar bland de vanliga vintergäcken.  










Sist och minst är Eranhis pinnatifida, en liten pärla väl värd extra omsorg. Jag har den i en kruka i min kallbänk och där överlever den år från år. Den har inte förökat sig nämnvärt och mina frösådder har inte varit särskilt lyckade. Jag är nöjd så länge den klarar sig.