Våren är över

I morse var det segt att komma ur sängen. En långhelg full av trädgårdsarbete sätter sina spår i kroppen.

Odlingen på kolonin är äntligen igång.  Den sena frosten har försenat sådder och utplanteringar. När värmen väl kom fick vi också regn. Värme och regn betyder ofelbart massor av nytt ogräs att rensa. Det har varit drygt men nu känns det som om det vänt. Potatisens första blad blev frostbitna men klarade sig och kommer fint liksom lök och purjolök. Bondbönsplantorna är redan kraftiga och fina. Duvorna som gärna plockar både ärtor och bönor verkar inte intresserade av bondbönorna.
Sparrris har vi ätit på alla tänkbara sätt. Den börjar bli stabbig och sista skörden förväller jag och fryser till soppor, pajer och gratänger.
Raderna med morötter och rödbetor börjar synas. Jorden har nog varit för kall för tillväxt tidigare.
Jag har smakat de första bären på blåbärstryn. Surare än amerikanska blåbär men ganska goda. Det tycker fåglarna också som hunnit skörda före mig.

Bönor provar jag flera olika sorter varje år och kokbönan Sloalycke har blivit en favorit som jag alltid sår.   Efter skörden lägger jag undan det jag behöver för nästa års sådd och sparar resten av bönorna i stora glasburkar. Det tar tid att tillaga torra kokbönor och av erfarenhet vet jag att det ofta inte blir av. För att få någon nytta av bönorna gör jag numera stora satser för frysning. Lätt och praktiskt med färdiglagade bönor i frysen som inte behöver omständliga förberedelser.  Jag blötlägger och kokar en rejäl sats i största grytan. Fryser sedan in lagom portioner för att använda till sallader, grytor och soppor under vinter och vår. Det går bra och är gott att blanda ut köttfärs med mixade bönor eller varför inte göra helt vegetariska biffar. Mina vackra bönor i glasburkar blir uppätna istället för att bara ta upp plats i skafferiet.  

Sloalycke blev faktiskt helt och hållet uppäten märkte jag i år när jag skulle så den. Precis den bönan hade jag glömt lägga undan utsäde av. Vad trött jag blir på mig själv!

Här hemma har den milda, fräscha vårgrönskan övergått i nästan brutal sommargrönska på bara någon vecka.  Jag känner mig inte redo för de bullriga, glada sommarfärgerna ännu.
Med kameran i hand navigerar jag förbi röda bondpioner och orange vallmo på jakt efter de sista resterna av våren.
Långt inne vid häcken under magnolian hittar jag en sen tulpan. Inte så gul längre men inte helt vissen. Ett minne från syskonparet som bodde här för länge sedan.  En gång måste den ha stått i sol mellan syren och bokberså. Nu är den skuggad från alla håll och sträcker sig efter ljus. Hur gammal är den? Minst 50 och kanske 60, 70, 80 år eller äldre. I år ska jag ta upp löken och ge den en bättre växtplats. Det förtjänar den.

Trillium är en av de få växter som vissnar med stil. Några sista tappra kämpar på i värmen.

Och …  that's it!   Våren är över.

Rododendron

När rododendronen blommar är Sofiero förstås ett måste. Dalen ut mot havet är en upplevelse.  Själv åker jag gärna till Krapperups slottspark vid den här tiden. Även där finns maffiga rododendronbuskage och en naturligt vacker parkmiljö med lång, spännande historia. Mycket välskött och inbjudande. Parken är öppen och fri att besöka året runt.

Vi har inte mycket rododendron i trädgården, några tåliga parkrododendron som vi planterade när vi flyttade hit och en par mindre som vi spontanköpt när de var i full blom. De trivs inget vidare.

Första blomningen på Schneeperle. .

Rhododendron Schneeperle

Bredvid en ledsam syn. Fembladsazalean klarade inte de sena frostnätterna. Tveksamt om den överlever.

Rhododendron quinquefolium

Mera milda toner

Jag håller mig kvar vid de milda tonerna och sparar sommaren till nästa inlägg.

Vad kan det här vara för storblommig klematis? Jag hittade den som några tunna trådar utan blad i en skräphög på kolonin. Den trivs bättre på vår södervägg.

 Aldrig har väl rönnarna blommat som i år. Det kommer att bli mycket rönnbär. 

Sorbus cashmiriana, kashmirrönn

Klippörten stortrivs med värme och torka. Ju torrare desto bättre. Alla försök att plantera om eller flytta på den misslyckas. I vanlig jord blir den grön och slutar blomma. Den växer bäst där den själv frösått sig i grus och springor mellan stenar eller som på bilden, intill husgrunden där det är snustorrt hela sommaren. Då får den gråblå blad och massor av rosa blommor.

Aethionema, klippört

Pionen 'Claire de Lune' är en tummelplats för bin. Nästan överblommad men med mycket pollen kvar tydligen.

Paeonia 'Claire de Lune'

Nu har jag vilat mina ömmande muskler framför datorn länge nog. Dags att ge sig ut i det gröna igen.

Läs fler trädgårdsbloggar här: