Visar inlägg med etikett Allium. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allium. Visa alla inlägg

söndag 16 december 2018

Ljuvliga juni

Trädgårdsfägrings tema för vecka 51 är  Ljuvliga Juni. 
Juni är för det mesta ljuvlig men i år … njaa. Jag minns torkan, det bruna gräset, grönsakssådderna som inte blev till något. Faktiskt ganska mycket misströstan och uppgivenhet. 

Junibilderna visar inte mycket av detta. Minns jag så fel? Knappast, men det är inte roligt att fotografera vissna växter  så kameran riktades istället mot sådant som såg hyfsat bra ut trots bristen på vatten.  Att blomningstiden i år var extremt kortvarig syns ju inte på bilderna.  

Irisarna var lika ljuvliga som alltid.

Iris sibirica 'So Van Gogh'

Iris germanica 

Prärielöken och dagliljorna likaså.


Allium cernuum

Hemerocallis frösådd onamnad

Till och med i slutet av juni när torkan hållit i sig i två månader såg det ut som det brukar i juni - grönt och frodigt.

Fagus sylvatica 'Purpurea Pendula'

Vilma, yngsta barnbarnet hittade stigen mellan sammetshortensian och körsbärsbenveden och försvann in bakom hängboken. Där, vid den lilla stenfyllda fågeldammen, satt hon länge och lekte i sitt "Hemliga Rum". 

Kolonin

På kolonin var det bevattningsrestriktioner under hela sommaren. Det mesta växte dåligt i torkan. Potatisskörden blev liten, salladen besk och ärtor och bönor få.  
Men morötter och rödbetor klarade sig bra och bär och frukt fanns i överflöd. 
Nu är frysen full av bär och i uthuset står backarna med vinteräpplen på rad. 
Mos och saft har ingen åtgång i familjen längre så det har jag slutat koka. Äppelbitar kokar jag med i havregrynsgröten och blandar ofta i hallon, björnbär eller vinbär också. Det behövs inget socker. Vill man ha det sötare kan man koka med lite banan, russin eller katrinplommon.
Det blev till slut många liter must av alla äpplen, päron och bär. Nu är den redan uppdrucken.  Nästa år får jag musta ännu mer.




Junis favoritväxt måste bli sommarrudbeckian. Jag har aldrig sått eller planterat den men den sprider så mycket glädje där den blommar på kolonin. Den verkar klara av att växa på de torraste ställen utan någon som helst skötsel. Även om den självsår sig överallt och gärna inne i andra växter är den inte alls besvärlig och går lätt att dra upp där den inte passar. Dessutom bra som snittblomma med lång hållbarhet. Jag är glad för denna gåva från tidigare odlare och njuter av de många olika färg- och formvarianterna. 





Ta det lugnt i julstöket. 
Trädgårdsbloggar hittar du här.






måndag 30 april 2018

Valborgsmässoafton..... vitt,vitt, vitt

Vårvindar friska passar  alldeles väldigt bra idag men de varken leker eller viskar utan ryter och sliter i nyutslagna blad och blommor. 
Praktmagnolian som med minsta marginal hann öppna sina vita knoppar strör nu redan vita blomblad över gräsmattan i  de hårda vindbyarna.




Av någon anledning minns jag mest Valborgsmässoaftnar som kyliga tillställningar. Huttrande framför brasor med barnen eller ännu längre tillbaks framför AF-trappan i Lund i alltför tunna vårkläder, för att lyssna på studentsångarna som sjöng in våren.   

Jag bläddrar i mina gamla kalendrar och hittar en notering från 30 april 1979: "Snöfall och kallt vid mösspåtagningen".  Undrar om praktmagnoliorna i Lundagård kunde matcha de vita mössorna det året.  Ett år som för övrigt var vitt från första början. Minnesvärt på många sätt. Vår son föddes dagen efter Nyår i ett snöoväder som var något alldeles extra. Hela södra Skåne lamslogs. Tåg och flyg ställdes in. Bandvagnar körde på Lunds gator, inga bussar eller bilar kunde ta sig fram. Jag pulsade genom höga drivor för att komma till BB. Lite snöfall vid valborg kändes säkert ganska överkomligt just det året. 

Jag tycker om vita blommor men att fotografera dem är svårt. Jag har ingen bra teknik utan provar om och om igen med olika inställningar. Har inte riktigt tålamod att lära mig kamerans funktioner. Testar och kasserar istället. 

Vitast av de vita är den fyllda blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex' . Jag minns min lycka när jag lyckades få tag i den på en växtmarknad.  Jag var ny medlem i Trädgårdsamatörerna och blodörten fanns högt upp på min önskelista men också på många andras så konkurrensen om de få som erbjöds var stor.

Denna första lilla rot har med tiden spridit sig och blommar i vita drivor där den trivs. Jag har delat med mig och sålt åtskilliga plantor på senare växtmarknader.  Växter kan man ju ge bort och ändå ha kvar.





Höstljungen har fått  svåra vinterskador hos många odlare i år och så även hos mig. Jag måste ta bort en hel del plantor och ersätta dem med nya.  Vårljungen däremot ser oskadd ut.  Erica carnea 'Winther Princess'  täcker marken under det lilla prydnadskörsbäret Prunus 'Kojo-no-mai' som blommar med hängande vita klockor. En kombination som inte är medveten gjord men som fungerar bra.






I mars var jag och lyssnade på ett mycket trevligt och lärorikt föredrag om trillium av Ulf Sill i Alnarp arrangerat av Skånekretsen av STA. Jag har alltid tyckt det är hopplöst svårt att sätta rätt namn på trebladen och fick nu veta att de flesta vi odlar i våra trädgårdar är korsningar. Skönt att veta. Jag lämnar namnen därhän.  En kan jag dock namnge på doften, Trillium albidum, den sprider sin väldoft i hela trädgården när den blommar.



Kungsängsliljorna verkar vara favoritstället för liljebaggar för tillfället. Bara på den här ruggen satt 8 st.  En gång har jag planterat ut vita och rutiga var för sig. När de sedan sår sig själv blir resultatet mixade grupper.





Allium paradoxum var. normale är en tidigblommande allium med det mycket passande svenska namnet snödroppslök.  Den här varieteten är fullt hanterbar och bildar inte bulbiller  i stället för blommor som Allium paradoxum kan göra. Sprider sig alltså inte så mycket.





Så till sist en vit blåsippa förstås.  Denna fyllda vita från Öland blommar sist av alla. Den börjar som en oansenlig liten brun knopp som slår ut alltmer i vitt och brunrosa. Finalen är alltid storslagen i vitaste vitt.