Visar inlägg med etikett Magnolia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Magnolia. Visa alla inlägg

onsdag 1 maj 2019

Sköna maj välkommen

Maj är en underbar trädgårdsmånad. Nyutslagna blad och skir grönska överallt.
Jag tar med mig sittunderlägg, sekatör och några handredskap och sätter mig och rensar en liten bit i taget rabatt för rabatt. Det behöver inte gå fort, det ska inte gå fort, jag vill upptäcka varenda liten frösådd och avgöra om den ska få vara kvar eller inte. Jag vill se vad skalbaggar och andra insekter har för sig. Inget snabbskyfflande här inte.  Trädgårdsmeditation kan man kanske kalla det.

Det är något med kraften och energin från allt som spirar och spricker ut som smittar av sig och väcker hopp och välbehag i sinnet.
Jag hoppas innerligt att mina barnbarn ska få uppleva samma jordnära glädje i sina liv.


Vår praktmagnolia skämmer som vanligt bort oss med generös blomning. Förra året fick jag ta bort två grova grenar som stormskadats men det kan man knappt se nu. Jag har fått tipset av en trädgårdsmästare att gnida in snittytor med jord för att trigga igång trädets eget försvar och påskynda sårläkning och övervallning.

Magnolia x soulangeana, praktmagnolia

Lönnarna har en mer diskret blomning.  Getingar surrar runt vinlönnens små blommor. Jag är lite förvånad över att det redan finna getingar ute och flyger. Det är inte övervintrande honor utan små getingar.

Acer circinatum, vinlönn

Acer palmatum 'Seiryu' är en trevlig finflikig lönn som släpper igenom ganska mycket ljus till lundväxterna under den..  Liksom flera andra små japanska lönnar jag provat drabbas den ibland av grentorka och jag har fått ta bort flera döda grenar. Vad det beror på vet jag inte men troligen någon slags svampangrepp.  I år ser den frisk ut med fräscht utspring på alla grenar.

Acer palmatum 'Seiryu'
Blommorna hänger under grenarna och man får gå nära för att upptäcka dem.



En del träd/buskar är nästan som vackrast precis innan knopparna brister.

Exochorda 'The Bride', liten pärlbuske

Kombinationen av variegerade blad och gulgröna knoppar får pagodkornellen att se limefärgad ut i morgonljuset.

Cornus controversa 'Variegata', pagodkornell

Pagodkornell, blomknoppar 


Buxbom blommar med både han- och honblommor på samma planta. Det tog många år innan jag upptäckte dem.



Skenkamelian har många knoppar men de är ännu små. Stammen blir bara vackrare för varje år.

Stewartia pseudocamellia, japansk skenkamelia


Mycket annat blommar i trädgården så här i början av maj.

Svavelsippor och vitsippor.
Anemone x lipsiensis, svavelsippa

Gullflocka och kaukasiskt förgätmigej.
Hacquetia epipactis, gullflocka och Brunnera macrophylla 'Jack Frost', kaukasisk förgätmigej

Hasselörten har blommor men gömmer dem under bladen. Små fröplantor gror i grusgången och känns igen på sina blanka, tjocka blad.
Asarum europaeum,hasselört




Lite ögongodis vid brevlådan som muta till Postnord. Det kan behövas
Aubretia och Iberis semperviren, vinteriberis

och väldoft för att glädja förbipasserande på gatan utanför .
Frösådd tibast

På vintern ser det ut som om någon glömt en pälsmössa i rabatten.  Nu kommer knopparna i den rödbladiga triften. På sommaren övergår bladen mer i mörkgrönt.

Armeria maritima 'Rubrifolia', rödbladig trift.

En fräck Lunaria har sått sig i soliga skräphörnan
Lunaria annua

och i skuggan under mullbärsträdet slår den fläckiga feliljan ut sina prickiga blommor. En liten raring som trivs med vandrande skugga i lundmiljö. Växer naturligt i östra USA.



Prosartes maculata, Fläckig felilja

Japp! Bina har definitivt börjat checka in. Välkomna!


Läs gärna fler bloggar om trädgård här


torsdag 25 april 2019

Överraskningar

När trädgården lockar med sol och snudd på sommarvärme dag efter dag vill jag helst vara ute där allt händer. Det blir långt mellan blogginläggen.

Blåsipporna är så gott som överblommade. Nu är det de nya fräscha bladens tid och även här visar blåsippan prov på sin stora mångsidighet.  Vad jag inte visste var att även bladen på de japanska sorterna kan se så olika ut.


En fylld röd japonica och 'Haruno Hawayuki' har båda ganska små blad med tre tydliga lober.


Bladen på 'Ginrin' har en tydlig marmorering.



Hepatica nobilis var. japonica Yellow. Blomman är smörblomsgul med mörkrosa ståndare. Bladen har en något udda form.

Från min korsning H. maxima x H. nobilis ' Indigo Strain' har jag  ett tiotal plantor. Alla skiljer sig åt lite grann och det är just det som är den stora behållningen med frösådd. Det blir överraskningar och det tycker jag om. En av plantorna utmärkte sig med extra stora blommor och nu också med mycket större blad än sina syskon.


Två plantor från samma frösådd Hepatica maxima x Hepatica nobilis 'Indigo Strain'

Ännu en överraskning i år var blåsippan H. nobilis 'White Eye'. Första gången den blommade hos mig var blommorna helt blå och jag misstänkte att jag fått fel sort. 


Nästa gång hade blommorna ett ljusare mittparti men vitt....njae  




                                                   I år har blomman ett tydligt vitt öga och gör skäl för sitt namn


Hepatica nobilis 'White Eye'




















Det är märkligt att blommor på samma planta kan variera så mycket från år till år.  

Ute i bänkarna har blåsippssådderna grott bra.  Torkan och värmen förra sommaren gjorde det besvärligt att hålla de små krukorna fuktiga och jag var orolig för att det skulle påverka groningen.  Nu ser jag små gröna blad i nästan alla krukor och kan konstatera att jag som vanligt sått för tätt.   Om två till fyra år börjar de blomma och förhoppningsvis bjuda på många trevliga överraskningar.

Andra frösådder får man vänta längre på. För nio år sedan sådde jag frö från olika stjärnmagnolior och tidigt i våras såg jag att en av dem hade blomknoppar. 



De slog ut samtidigt som vi fick nattfrost och en del blomblad fick bruna kanter men det går ändå att se blommans form. Fröet till denna kom från Magnolia stellata 'Royal Star'.




Ännu längre har jag väntat på att junimagnolian, Magnolia hypoleuca, ska blomma. Den sådde jag för 19 år sen och ännu inte en endaste liten blomknopp.  

Att "förlorade" växter dyker upp igen är också en slags överraskning.  Kanariegul nunneört, Corydalis bracteata hittade jag när jag rensade bort en hel skog av blålila stora nunneörter.  Den trodde jag var borta sen flera år tillbaka.

Corydalis bracteata

En annan växt som återuppstått i vår är en riktig doldis och säkerligen trädgårdens mest anonyma och svårfunna växt.  Den har trådtunna flikiga blad som är bronsfärgade vid utspring. Planterad vid en sten för att jag ska ha en chans att hitta den om den behagar visa sig. Det har den inte gjort på flera år men i år är den där. En gång inköpt på Crüg Farm i Wales som Cardamine lacinata 'Fine Lace', en tandrot hemmahörande i Kanada och USA. Enligt SKUD heter den numera Cardamine concatenata.
Någon större prydnad för trädgården är den knappast, näst intill osynlig som den är.  Just därför får den också vara kvar och kanske, vem vet, överraskar den mig med blommor ett år.




Nästa överraskning är några små skott i en kruka. Att man kan bli så glad för så lite. Jag har i en tidigare blogg skrivit om mitt försök att föröka krolliljan 'Norrland' med lökfjäll. 




De små lökarna på fjällen planterade jag i krukor i höstas och satte ut och nu börjar det hända något.




'Norrland' är en så speciell krollilja att jag bedömer chansen att få fram något lika bra vid frösådd som liten.  I det här fallet är det alltså inte variation jag är ute efter utan exakta kopior och då är det bara vegetativ förökning som gäller.  



Sista överraskningen stod en dag i förra veckan utanför vår dörr och hälsade oss glatt på danska:  "Så er vi her!"  

Två glada damer från Jylland på havebesök är ju alltid trevligt men både jag och min man såg nog ganska korkade ut när vi med tom blick försökte få ihop vem och hur och varför.


Vi hade träffat Susanne på Jylland för några år sedan vid ett växtbyte. Tidigare i år mailade  hon mig och undrade om hon och hennes väninna kunde besöka oss i slutet av maj. 
Jag är aldrig helt bekväm med att visa min trädgård men tänkte att jag nog skulle hinna få lite ordning på röran tills dess.  Det var bara det att Susanne råkat skriva fel månad i sitt mail, hon menade april men skrev maj. 
Nåväl, efter den första förvirringen fick vi en trevlig stund tillsammans med mycket växtprat. För mig var det en nyttig erfarenhet att faktiskt våga visa trädgården precis som den är för stunden. 

Idag ser det ut att bli ännu en dag med sol och vind. Det är redan så torrt överallt att jag börjar få ont i magen. Ska det bli lika eländigt som förra året?  Ute på gräsmattan står backar med växter från marknaden i Kiekeberg. De väntar på att bli utplanterade och kommer att behöva mycket vatten första säsongen för att etablera sig.  Måtte det snart börja regna.


Läs
fler bloggar om trädgård här 



http://tradgardsfagring.blogspot.se/




måndag 30 april 2018

Valborgsmässoafton..... vitt,vitt, vitt

Vårvindar friska passar  alldeles väldigt bra idag men de varken leker eller viskar utan ryter och sliter i nyutslagna blad och blommor. 
Praktmagnolian som med minsta marginal hann öppna sina vita knoppar strör nu redan vita blomblad över gräsmattan i  de hårda vindbyarna.




Av någon anledning minns jag mest Valborgsmässoaftnar som kyliga tillställningar. Huttrande framför brasor med barnen eller ännu längre tillbaks framför AF-trappan i Lund i alltför tunna vårkläder, för att lyssna på studentsångarna som sjöng in våren.   

Jag bläddrar i mina gamla kalendrar och hittar en notering från 30 april 1979: "Snöfall och kallt vid mösspåtagningen".  Undrar om praktmagnoliorna i Lundagård kunde matcha de vita mössorna det året.  Ett år som för övrigt var vitt från första början. Minnesvärt på många sätt. Vår son föddes dagen efter Nyår i ett snöoväder som var något alldeles extra. Hela södra Skåne lamslogs. Tåg och flyg ställdes in. Bandvagnar körde på Lunds gator, inga bussar eller bilar kunde ta sig fram. Jag pulsade genom höga drivor för att komma till BB. Lite snöfall vid valborg kändes säkert ganska överkomligt just det året. 

Jag tycker om vita blommor men att fotografera dem är svårt. Jag har ingen bra teknik utan provar om och om igen med olika inställningar. Har inte riktigt tålamod att lära mig kamerans funktioner. Testar och kasserar istället. 

Vitast av de vita är den fyllda blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex' . Jag minns min lycka när jag lyckades få tag i den på en växtmarknad.  Jag var ny medlem i Trädgårdsamatörerna och blodörten fanns högt upp på min önskelista men också på många andras så konkurrensen om de få som erbjöds var stor.

Denna första lilla rot har med tiden spridit sig och blommar i vita drivor där den trivs. Jag har delat med mig och sålt åtskilliga plantor på senare växtmarknader.  Växter kan man ju ge bort och ändå ha kvar.





Höstljungen har fått  svåra vinterskador hos många odlare i år och så även hos mig. Jag måste ta bort en hel del plantor och ersätta dem med nya.  Vårljungen däremot ser oskadd ut.  Erica carnea 'Winther Princess'  täcker marken under det lilla prydnadskörsbäret Prunus 'Kojo-no-mai' som blommar med hängande vita klockor. En kombination som inte är medveten gjord men som fungerar bra.






I mars var jag och lyssnade på ett mycket trevligt och lärorikt föredrag om trillium av Ulf Sill i Alnarp arrangerat av Skånekretsen av STA. Jag har alltid tyckt det är hopplöst svårt att sätta rätt namn på trebladen och fick nu veta att de flesta vi odlar i våra trädgårdar är korsningar. Skönt att veta. Jag lämnar namnen därhän.  En kan jag dock namnge på doften, Trillium albidum, den sprider sin väldoft i hela trädgården när den blommar.



Kungsängsliljorna verkar vara favoritstället för liljebaggar för tillfället. Bara på den här ruggen satt 8 st.  En gång har jag planterat ut vita och rutiga var för sig. När de sedan sår sig själv blir resultatet mixade grupper.





Allium paradoxum var. normale är en tidigblommande allium med det mycket passande svenska namnet snödroppslök.  Den här varieteten är fullt hanterbar och bildar inte bulbiller  i stället för blommor som Allium paradoxum kan göra. Sprider sig alltså inte så mycket.





Så till sist en vit blåsippa förstås.  Denna fyllda vita från Öland blommar sist av alla. Den börjar som en oansenlig liten brun knopp som slår ut alltmer i vitt och brunrosa. Finalen är alltid storslagen i vitaste vitt.