Visar inlägg med etikett Dactylorhiza. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dactylorhiza. Visa alla inlägg

söndag 7 juli 2019

Vardagsdramatik



Hela veckan har vi haft barnbarn boende hos oss. Härligt och intensivt med mycket lek, spel och stoj. Nu är det märkligt tyst i huset igen. Maggi (hunden) och Laban (katten,) som inte missat en sekund av upptågen, är helt utslagna och sover tungt. Jag kan med gott samvete växla ner och gå ut och lukta på mina blommor igen.


Vi har fått regn, mycket regn. Alla tunnor och baljor är fyllda för framtida behov. När jag går runt i trädgården blir jag blöt, inte av regn men från droppande bladverk. I år har allting vuxit otroligt mycket och vart jag går stöter jag till regntunga buskar och trädgrenar. Stigarna har plötsligt blivit väldigt smala. Det är bara att inse att trädgården blivit övermogen, nästan förväxt.

Hög tid att fundera över vad som måste tas bort eller flyttas till hösten. Svårt men nödvändigt.


Dagliljegallmygga och äppelspinnmal

Med en påse i handen går jag min runda och passar på att plocka bort alla missformade dagliljeknoppar jag hittar. Öppnar man en sådan knopp ser man de vita små larverna av dagliljegallmygga som finns där inne. Det brukar bara vara de första knopparna på säsongen som är angripna och blomningen blir inte påverkad då det oftast finns mängder av knoppar kvar som är friska. Jag samlar fulknopparna i påsen och slänger dem i grovsoporna.






I påsen hamnar också samlingar med äppelspinnmal från äppelträden. Larverna spinner trådar runt sig och äppelbladen som de äter upp. I år är det mycket ohyra i äppelträden men nästan ingen frukt. 





Och så en glad upptäckt. Fembladsazalean har återuppstått! 







7 juli - grön R. quinquefolium





Dactylorhiza

Förra året delade jag den mörka orkidén som jag har under namnet Dactylhoriza foliosa.  Namnet är jag mycket tveksam till och vid bildletningar hittar jag liknande med andra namn t ex D. elata. Troligtvis är det en trädgårdskorsning som så många andra av handnycklarna som odlas. Mina delningar tog sig bra och de flesta har blommat. Om några år kommer de att fylla ut hela buxbomsrektangeln.





Trädgårdsdramatik

Det är sällan tråkigt med trädgård och ibland kan det bli riktigt dramatiskt.
Under de varmaste dagarna orkade jag knappt röra mig. Satte mig istället framför en av stjärnflockorna för att ta bilder på ett litet solitärbi som jag sett där flera gånger förut.




Jag knäpper bild efter bild på biet ur olika vinklar samtidigt som jag i ögonvrån ser något som flyger snabbt fram och tillbaka över blommorna. En blixtsnabb attack och biet är infångat och fasthållet. När jag förstorar upp bilderna ser jag att det är någon slags stekel som tagit biet. Båda insekterna är små, under 10 mm, så det är svårt att med bara ögat se vad som händer. 




Det finns steklar som fångar honungsbin, bivargar, men de är betydligt större. Det finns många steklar som tar larver som föda till sina egna larver. Det här är något annat. Jag måste se mer för att förstå vad som händer och sätter mig på post vid stjärnflockan. Den här gången är jag beredd och när ett nytt bi faller offer för stekeln får jag bättre bilder.  








Rovstekeln håller sig kvar i stjärnflockans blomma med bara ett ben och med allra yttersta tåspetsen (eller vad det nu kan heta på en insekt) och klarar av att bära upp tyngden av både sig själv och biet. Vilken akrobat!



Efter en hel del sökande är jag ganska säker på att det här är Cerceris rybyensis. En rovstekel som specialiserat sig på att fånga solitärbi.
Biet har inte en chans. Rovstekeln är en mästerlig flygare som alltid väljer snabbaste vägen till sitt mål. Ett snabbt bedövande bett i nacken och sedan slår den benen om biets kropp och transporterar hem det till sitt bo. Det paralyserade biet lever några dagar och blir hållbart foder åt rovstekelns larver. 


Källa: Mer om rovstekeln kan man hitta här:  Rovstekeln från Ribby - Cerceris Rybyensis av Lars Olof Persson.

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/06/Rovstekeln.pdf
Fler trädgårdsbloggar finns här:

http://tradgardsfagring.blogspot.se/









lördag 25 augusti 2018

Nu delar jag mina orkidéer (Dactylorhiza).


Väntan är slut! Det regnar nu, det regnade igår och det har regnat hela veckan i omgångar … så himla skönt. Växterna reser på sig och får stuns igen.  Titta på min grusgång. Milliontals gräsfrö har grott på bara några dagar.  Det gör mig faktiskt glad även om det nu råkar vara i grusgången. 



I rabatterna som jag täckt med extra mycket kompost i år för att hålla kvar fukten i jorden, gror det lika vilt. Tomatfrö, gurkfrö, bönor och ett och annat dadelfrö som bara legat och bidat sin tid i komposten har fått glädjefnatt och gror precis överallt bland prydnadsväxterna.  Bredvid kornellen som jag planterade i början av juni har ett zuchinifrö grott och tar nu för sig av utrymmet. Jag har redan skördat gurkstora frukter.  Rötterna går ju inte så djupt så jag tror inte kornellen tar någon skada av sällskapet.

Cornus Kousa 'Nicole' och självsådd zuchini


Dactylorhiza - handnyckelsläktet

Orkidéer av handnyckelsläket blommar i början av juni. Jag har hittat några olika på växtmarknader och har sedan delat dem för att få fler. Artnamnen är jag osäker på och troligtvis är det väl trädgårdskorsningar.  Tittar man närmare på varje liten blomma ser man att teckningen skiljer sig åt på de olika sorterna.  De här orkidéerna är lätta att lyckas med och trivs bra i mina rabatter utan någon speciell skötsel. 





            





Nu när det är fuktigt i jorden igen och blommorna sedan en tid tillbaka vissnat,  ska jag passa på och dela på en rugge plantor som står för tätt. Den här orkidén har faktiskt en namnlapp, Dactylorhiza foliosa, men om det stämmer vågar jag inte garantera. Det är en högväxt orkidé med mörk tät blomställning. Bladen är ljusgröna och helt utan fläckar. Alla mina andra nycklar har fläckar på bladen.  


Dactylorhiza foliosa, blombild från juni.



Med en grep gräver jag försiktigt upp hela ruggen och skakar av jorden.. 



Det är lätt att lirka ut varje stam för sig och när jag är klar har jag 17 plantor med fina rötter.


Varje planta har 1-2 nya skott med rötter. Rötterna ser ut som små knubbiga händer med långa fingrar och det förklarar också släktets namn, handnycklar. Det vetenskapliga namnet Dactylorhiza är en sammansättning av daktylos som betyder finger och rhiza som betyder rot.



Nu är det bara att plantera tillbaka dem på sin växtplats. Vanligtvis brukar jag plantera 3-4 st tillsammans i grupper utspridda i trädgården. Men för dessa har jag en annan plan. Jag vill försöka  skapa ett sammanhängande fält på ett par kvm. Blomfärgen är intensiv och blommorna står länge. Jag tror det kan bli ett bra blickfång.
Därför vill jag ha ut så många delningar som möjligt av mina plantor och vrider försiktigt loss de små knubbiga händerna från stammen.  Varje rot med skott bildar en ny planta nästa år. 


Trots att moderplantan nu är utan nya rötter går det bra att plantera tillbaka även den i jorden. Nya små "handrötter" hinner bildas under hösten. De kommer att bli tillräckligt stora för att bilda en ny planta med blad men den kommer troligtvis inte att orka blomma. 



Två nya blåsippor

Jag har unnat mig två nya blåsippor. Inte så klokt kanske när jag har dåligt med plats till de jag redan har men ibland måste man bara... 
Hepatica nobilis 'Stained Glass' en liten läckerbit med kraftigt marmorerade blad. Selekterad av Arthur Coughlan och blommar med ljusblå enkla blommor.  Den ska tydligen vara fröäkta. Här tillsammans med Dicentra 'Ivory Hearts' . 

Hepatica nobilis 'Stained Glass'


Den andra är en spännande korsning mellan Hepatica schlyteri 'The Bride' och Hepatica transsilvanica.  Bladen är stora och blommorna ska vara något alldeles extra. Nu börjar jag redan längta till våren. 

Korsning mellan Hepatica x schlyteri 'The Bride' och Hepatica transsilvanica.

Gröna hälsningar till alla trädgårdsvänner.

Hitta fler trädgårdsbloggar här.

http://tradgardsfagring.blogspot.se/