Vardagsdramatik

Hela veckan har vi haft barnbarn boende hos oss. Härligt och intensivt med mycket lek, spel och stoj. Nu är det märkligt tyst i huset igen. Maggi (hunden) och Laban (katten,) som inte missat en sekund av upptågen, är helt utslagna och sover tungt. Jag kan med gott samvete växla ner och gå ut och lukta på mina blommor igen.


Vi har fått regn, mycket regn. Alla tunnor och baljor är fyllda för framtida behov. När jag går runt i trädgården blir jag blöt, inte av regn men från droppande bladverk. I år har allting vuxit otroligt mycket och vart jag går stöter jag till regntunga buskar och trädgrenar. Stigarna har plötsligt blivit väldigt smala. Det är bara att inse att trädgården blivit övermogen, nästan förväxt.

Hög tid att fundera över vad som måste tas bort eller flyttas till hösten. Svårt men nödvändigt.

Dagliljegallmygga och äppelspinnmal

Med en påse i handen går jag min runda och passar på att plocka bort alla missformade dagliljeknoppar jag hittar. Öppnar man en sådan knopp ser man de vita små larverna av dagliljegallmygga som finns där inne. Det brukar bara vara de första knopparna på säsongen som är angripna och blomningen blir inte påverkad då det oftast finns mängder av knoppar kvar som är friska. Jag samlar fulknopparna i påsen och slänger dem i grovsoporna.

I påsen hamnar också samlingar med äppelspinnmal från äppelträden. Larverna spinner trådar runt sig och äppelbladen som de äter upp. I år är det mycket ohyra i äppelträden men nästan ingen frukt. 

Och så en glad upptäckt. Fembladsazalean har återuppstått! 

3 juni - frusen R. quinquefolium

7 juli - grön R. quinquefolium

Dactylorhiza

Förra året delade jag den mörka orkidén som jag har under namnet Dactylhoriza foliosa.  Namnet är jag mycket tveksam till och vid bildletningar hittar jag liknande med andra namn t ex D. elata. Troligtvis är det en trädgårdskorsning som så många andra av handnycklarna som odlas. Mina delningar tog sig bra och de flesta har blommat. Om några år kommer de att fylla ut hela buxbomsrektangeln.

Trädgårdsdramatik

Det är sällan tråkigt med trädgård och ibland kan det bli riktigt dramatiskt.
Under de varmaste dagarna orkade jag knappt röra mig. Satte mig istället framför en av stjärnflockorna för att ta bilder på ett litet solitärbi som jag sett där flera gånger förut.

Jag knäpper bild efter bild på biet ur olika vinklar samtidigt som jag i ögonvrån ser något som flyger snabbt fram och tillbaka över blommorna. En blixtsnabb attack och biet är infångat och fasthållet. När jag förstorar upp bilderna ser jag att det är någon slags stekel som tagit biet. Båda insekterna är små, under 10 mm, så det är svårt att med bara ögat se vad som händer. 

Det finns steklar som fångar honungsbin, bivargar, men de är betydligt större. Det finns många steklar som tar larver som föda till sina egna larver. Det här är något annat. Jag måste se mer för att förstå vad som händer och sätter mig på post vid stjärnflockan. Den här gången är jag beredd och när ett nytt bi faller offer för stekeln får jag bättre bilder.  

Rovstekeln håller sig kvar i stjärnflockans blomma med bara ett ben och med allra yttersta tåspetsen (eller vad det nu kan heta på en insekt) och klarar av att bära upp tyngden av både sig själv och biet. Vilken akrobat!

Efter en hel del sökande är jag ganska säker på att det här är Cerceris rybyensis. En rovstekel som specialiserat sig på att fånga solitärbi.

Biet har inte en chans. Rovstekeln är en mästerlig flygare som alltid väljer snabbaste vägen till sitt mål. Ett snabbt bedövande bett i nacken och sedan slår den benen om biets kropp och transporterar hem det till sitt bo. Det paralyserade biet lever några dagar och blir hållbart foder åt rovstekelns larver. 

Källa: Mer om rovstekeln kan man hitta här:  Rovstekeln från Ribby - Cerceris Rybyensis av Lars Olof Persson.

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/06/Rovstekeln.pdf

Fler trädgårdsbloggar finns här: