söndag 16 december 2018

Ljuvliga juni

Trädgårdsfägrings tema för vecka 51 är  Ljuvliga Juni. 
Juni är för det mesta ljuvlig men i år … njaa. Jag minns torkan, det bruna gräset, grönsakssådderna som inte blev till något. Faktiskt ganska mycket misströstan och uppgivenhet. 

Junibilderna visar inte mycket av detta. Minns jag så fel? Knappast, men det är inte roligt att fotografera vissna växter  så kameran riktades istället mot sådant som såg hyfsat bra ut trots bristen på vatten.  Att blomningstiden i år var extremt kortvarig syns ju inte på bilderna.  

Irisarna var lika ljuvliga som alltid.

Iris sibirica 'So Van Gogh'

Iris germanica 

Prärielöken och dagliljorna likaså.


Allium cernuum

Hemerocallis frösådd onamnad

Till och med i slutet av juni när torkan hållit i sig i två månader såg det ut som det brukar i juni - grönt och frodigt.

Fagus sylvatica 'Purpurea Pendula'

Vilma, yngsta barnbarnet hittade stigen mellan sammetshortensian och körsbärsbenveden och försvann in bakom hängboken. Där, vid den lilla stenfyllda fågeldammen, satt hon länge och lekte i sitt "Hemliga Rum". 

Kolonin

På kolonin var det bevattningsrestriktioner under hela sommaren. Det mesta växte dåligt i torkan. Potatisskörden blev liten, salladen besk och ärtor och bönor få.  
Men morötter och rödbetor klarade sig bra och bär och frukt fanns i överflöd. 
Nu är frysen full av bär och i uthuset står backarna med vinteräpplen på rad. 
Mos och saft har ingen åtgång i familjen längre så det har jag slutat koka. Äppelbitar kokar jag med i havregrynsgröten och blandar ofta i hallon, björnbär eller vinbär också. Det behövs inget socker. Vill man ha det sötare kan man koka med lite banan, russin eller katrinplommon.
Det blev till slut många liter must av alla äpplen, päron och bär. Nu är den redan uppdrucken.  Nästa år får jag musta ännu mer.




Junis favoritväxt måste bli sommarrudbeckian. Jag har aldrig sått eller planterat den men den sprider så mycket glädje där den blommar på kolonin. Den verkar klara av att växa på de torraste ställen utan någon som helst skötsel. Även om den självsår sig överallt och gärna inne i andra växter är den inte alls besvärlig och går lätt att dra upp där den inte passar. Dessutom bra som snittblomma med lång hållbarhet. Jag är glad för denna gåva från tidigare odlare och njuter av de många olika färg- och formvarianterna. 





Ta det lugnt i julstöket. 
Trädgårdsbloggar hittar du här.






lördag 17 november 2018

Fröställningar

Veckans tema på Trädgårdsfägring är fröställningar.  
Det blir nog svårt att hitta sådana nu, var min första tanke.  En snabb blick ut över en gråbrun trädgård gav mig inte heller mycket hopp om att hitta lämpliga fotoobjekt.

Fel av mig, det fanns många som bara väntade på att bli sedda. Kameran hjälper mig att se detaljer som annars skulle gått mig förbi. 
Naturen skapar fantastiska former. Allt i gråskala denna gång men det är så det är just nu.


En enda av vårens hundratals tulpaner står kvar. Fröna är spridda för länge sedan men den här ger sig inte i första taget. 



Vem kan tro att det här är solbruden 'Moerheim Beauty'.  Hela torra sommaren har den hållit färgen och blommat på. Silvergrått passar en åldrande skönhet.  







Helenium 'Moerheim Beauty'


Ananasphysalisen har producerat mängder av bär, Så många att vi till slut inte orkade ta tillvara alla. Det lär bli många självsådda plantor runt om i trädgården nästa år.


Physalis grisea


Frökapslarna på pärlbusken 'The Bride' är hårda och kantiga. Än har inte de inte spruckit upp.

Exochorda 'The Bride'


Vid en södervänd tegelvägg växer Sophora davidii som jag sådde för 18 år sedan. Busken har med åren blivit så stor att jag måste beskära den hårt varje år.  Humlorna blir som tokiga när den blommar och de har lyckats mycket väl med pollineringen i år. 

Sophora davidii



Astern 'Twilight' har utökat sin växtplats lite väl mycket. Den sprider sig med utlöpare och måste hållas efter. 
Den har frö kvar i kalufsen, ser jag men asterfrö är inte alltid matade. Hur det är med dessa vet jag inte, det är liksom inte aktuellt att så en växt som sprider sig så bra på egen hand.
.
Aster macrophyllus 'Twilight'


Inga frö kvar i krolliljans frökapsel, bara en liten nyckelpiga.

Lilium martagon


Lejonsvansen ser lustig ut med sina fröställningar runt stjälken med jämna avstånd från varandra. Små klot som redan släppt sina frö.  


Phlomis fruticosa


På trollhasseln syns nya knoppar och gamla frökapslar bredvid varandra. Årets frö är på väg att falla ur den öppna kapseln. Snart är det dags för knopparna att slå ut i  en ny blomning och så börjar allt om igen. 


Hamamelis x intermedia 'Westerstede'




Härliga clematis. Varje litet frö med sin egen fjädersvans.  

Clematis 



Fortsatt trevlig höst önskar jag alla trädgårdsvänner.
Fler bloggar hittar ni här: 








fredag 9 november 2018

Mättnad

Vet att jag borde vinterstäda, plocka undan, rensa och förbereda för nästa säsong men hittar inte lusten.  Jag väljer  bort trädgård och koloni för stunden och prioriterar andra saker som också måste få ta tid.  
Känner inget dåligt samvete utan mer en behaglig mättnad. Det kan få bli vinter nu. Snart nog kommer längtan efter att få sätta igång med vårarbetet igen. 

Dagarna är grå och dimmiga och färgerna övergår alltmer i brunt. De lönnar som har kvar sina löv lättar upp färgskalan med röda och orange toner och ackompanjeras av hostornas gula.




När den japanska strimlönnen , Acer capillipes,  släpper sina ankfotsformade löv blir det uppenbart varför den fått sitt namn. Stammen är verkligen strimmig. Jag uppskattar växter som på olika sätt är vackra året om.  


Acer capillipes, japansk strimlönn


Den variegerade buxbomen, Buxus sempervirens 'Elegans' är just det - vacker året om. Nu kan man kanske tycka att den ser precis likadan ut året om men det stämmer inte.  
Vår och sommar glittrar den i silver när solen lyser på den.  Under hösten blir den en neutral punkt att vila ögonen på mellan blossande lönnar.  På vintern är det trevligt med något som håller form och färg. De små gröna bladen med cremevit kant gör att busken får en fräsch ljusgrön färg vintertid när det mesta är mörkt och dystert. 
Formen är naturligt tät och sammanhållen och den växer sakta. Jag har aldrig beskurit den.


Buxus sempervirens 'Elegans' framför Acer palmatum 'Seiryu'.

Variegerad buxbom 'Elegans' i juni.


För många år sedan fick min man i present en pytteliten japansk lönn i kruka. Den såg skör och ömtålig ut men vi bestämde oss ändå för att försöka plantera ut den i trädgården. Några större förhoppningar om att den skulle klara vintern hade vi inte. Nu har det gått många vintrar och den lilla lönnen har klarat sig alldeles utmärkt. Den växer smalt och upprätt och mycket långsamt. Namnet är Acer palmatum 'Shishigashira' även kallad Lion's mane maple, antagligen för att bladen växer mycket tätt tillsammans som en tät lejonman.

Acer palmatum 'Shishigashira'


I den smala, ganska hopplösa remsan mellan hus och gata har det också hamnat en japansk lönn. Försiktigt försöker jag forma den så att den ska få plats något år till.  Jorden här är mager och 30-40 cm ner är det bara dränering som huset är byggt på. 





Hälsningar från ett novembergrått Ekeby.

Hitta fler trädgårdsbloggar här:

http://tradgardsfagring.blogspot.se/

söndag 21 oktober 2018

Just nu



Vaknade i morse och kunde inte lyfta huvudet från kudden. Nackspärr! Har under dagen kämpat mig  igenom smärtsamma rörelser för att bli av med spärren och nu börjar det lossna så sakteliga.  Något trädgårdsarbete blir det inte så jag hoppar på trädgårdsfägrings tema för veckan och visar lite bilder från …. just nu.

Med kameran i hand letar jag höstfärger i trädgården. Mycket är fortfarande grönt och mycket har lagt sig på gräsmattan efter årets första frostmorgon. 

Junimagnolian har tappat alla sina stora, prassliga blad.  



Ginkgo- och trollhasselbladen blir smörgula innan de faller av.

Ginkgo biloba

Hamamelis x intermedia 'Westerstede'


Skenkamelian brinner i rött och orange bakom kryddbusken. 

Calycanthus floridus och Stewartia pseudocamellia


Blomsterkrassen är en gammal favorit. Vilken växtkraft. Det bara väller fram nya blad och blommor ända fram tills frosten tar dem. Fröna slänger jag ut på måfå varje vår. Färg- och växtplats får bli en överraskning. Den här råkade ha en ovanligt snäll och dämpad färg.



Rosor kommer jag inte så bra överens med och förvånas varje år över att den lilla söta Leonie Lamesch överlevt.  Plantan kommer ursprungligen från en utgallring i Fredriksdals rosenträdgård och har vuxit hos mig i mer än 20 år nu.

Rosa 'Leonie Lamesch'

Kobrakallorna har vissnat ner och lagt sina fröställningar på jorden tillsammans med årets sista päron. 



Praktmagnolians fröställningar är som konstverk ... en drake



och ett rymdmonster kanske …?



Mitt i blåsippan finns knoppen som rymmer anlag för nästa års blad och blommor. Det finns hopp om en ny vår.





Koltrastar, björktrastar och rödvingetrastar fyller trädgården med liv och rörelse och högen med nedfallna päron minskar. Tack för det. 
Blåmesar och talgoxar plockar kryp i buskar och träd och en liten gärdsmyg letar insekter i muren. Det är svårt att fånga dem på bild, nacken är fortfarnde för stel och jag för långsam.
Jag får rikta kameran mot en pippi som sitter still.


Bästa hösthälsningar till alla trädgårdsvänner.

http://tradgardsfagring.blogspot.se/

fredag 12 oktober 2018

Skön höst

Höstsolen värmer ännu gott. På kolonin blommar en enda ros, marsipanrosa och väldoftande.




Runt de sista blommorna svävar blomflugor. Höstkrokusen frestar med pollen i sitt gula svalg.












Andra har flugit färdigt... 

Solitärbi begravt i pollen

Liljeförökning



Krolliljan 'Norrland' blommade länge i år men stod lite illa till. När den vissnat grävde jag upp löken för att flytta den till ett bättre ställe.
Löken var stor och kraftig men hade inte bildat sidolökar. Eftersom jag gärna vill ha många fler 'Norrland' bestämde jag mig för att prova föröka den med lökfjäll.

Jag bröt av ett antal lökfjäll och la hälften i en plastpåse med fuktad urkramad vitmossa och hälften i en påse med fuktad perlite.  Påsarna fick ligga i uthuset.


Augusti. Lökfjäll från krolliljan 'Norrland'.
Idag kollade jag om det hänt något i påsarna och det hade det. Både i vitmosse- och perlitepåsen hade det vuxit ut små lökar på fjällen.


  


Några av lökarna hade redan rötter på gång.  Nu får jag läsa på och lära mig hur jag ska göra med smålökarna. Var inte alls beredd på att de skulle ha kommit så här långt redan.

Varma hösthälsningar till alla trädgårdsvänner

Hitta fler trädgårdsbloggar här:





tisdag 2 oktober 2018

Alla dessa äpplen

Det har varit ett makalöst fruktår. Trots att jag gallrade karten hårt i våras är det väldigt mycket frukt som måste tas om hand. 





Jag bakar, steker, kokar, ugnsbakar, fryser!  Ger bort så mycket jag kan. Lägger i komposten.  Låter en del ligga till fåglarna. En granne på kolonin kom och samlade säckvis med fallfrukt som han skulle lägga ut i skogen till älgarna. 

När jag tog upp sista potatisen passade jag på att gräva ner plommon och äpple i fårorna. Gissa om det blir många plommonskott där nästa år.

De sorter som tål att lagras lägger jag i backar i uthuset och det luktar så gott därinne av mognande äpplen.

Några av äppelträden på kolonin ger samma typ av äpplen. Jag vet inte vilken sort det är. De är friska och goda att äta men inte särskilt hållbara.   För att få större variation har jag ympat på andra sorter och då främst valt sorter med bättre lagringsegenskaper.  De flesta ymparna ger bra med frukt. Nedan på bilden är det matäpplet Bramley som imponerar med sin storlek.

Bramley 

Något päronträd har jag inte på kolonin men det räcker mer än väl med det stora gamla trädet som står här hemma.  Gräsmattan är täckt av nedfallna päron. I år är de riktigt goda och söta men trädet är högt och de flesta päronen sitter för långt upp för att vi ska kunna plocka dem. De faller till marken och går sönder. Kajor och kråkor samlas i toppen och kalasar. På marken bråkar trastarna och jagar bort varandra trots överflödet av fallfrukt.  

Pitmaston 


Så vad kan man mer göra med all denna frukt?  Must....kanske?  Ja, varför inte?  Tanken att tillverka hållbar dryck utan socker är tilltalande.  Jag vet inte mycket om musttillverkning men hittar mängder av information på nätet och bestämmer mig för att testa. Har ju inget att förlora - råvaran är både gratis och riklig.    

Äppelmust. Första försöket.
8 kilo äpplen av olika sorter tvättas noga, delas i bitar och körs genom råsaftcentrifug. För att musten inte ska bli för skarp pressar jag i en bit pumpa. Saften silas några gånger genom en finmaskig sil. 
Pastöriserar musten genom att värma upp den till 75-77 C under 15 minuter. Tar ut glasflaskorna från ugnen där de steriliserats i 100 C under minst 20 min. Korkarna kokas för sig i vatten. Sköljer ur flaskorna med natriumbensoat uppblandat i hett vatten. Allt för att musten ska hålla sig länge utan att börja jäsa. Fyller så flaskorna till brädden och sätter på korkarna. Flaskorna med varm must får stå och svalna under en handduk.

Utvärdering: Ca 4 liter must. Råsaftcentrifugen fylldes snabbt av äppelskrafset och fick tömmas flera gånger. Musten blev lite för syrlig för att passa min mage. Det blev väldigt mycket bottensats i flaskorna och det är svårt att hälla från flaskorna utan att få med av bottensatsen.

Äppelmust. Andra försöket.

7 kilo äpplen av olika sorter (valde söta mogna äpplen) + ca 1 kg morötter + en bit pumpa. Den här gången rensar jag bort skaft, fluga och kärnhus på äpplena och skalar morötterna för att få mindre krafs i centrifugen. Silar sen saften genom silduk. Det tar längre tid men saften blir mindre grumlig. Låter också saften stå i kylen över natten för att kvarvarande grums ska falla till botten.
Nästa dag tappar jag över musten till en gryta med hjälp av en tunn plastslang och är försiktig så jag inte får med något av bottensatsen. Värmer upp musten och tappar den på flaskor som i första försöket.

Utvärdering: Ca 4 liter must med fin rosa färg. Ingen bottensats. Söt och mild smak. Gott att blanda med lite mineralvatten som måltidsdryck. 


Kommande försök:  
Nu vill jag prova att blanda äpple och päron. Kanske lite svarta vinbär eller varför inte hallon. Det är riktigt roligt det här och så väldigt lyxigt och praktiskt att ha tillgång till så mycket bär och frukt att experimentera med. 


Höstkrokus 

I trädgården blommar höstkrokusar. Först syns bara små vita spetsar i jordytan men det dröjer inte länge förrän långa veka stjälkar kämpar för att hålla de stora knopparna uppe. Designen är inte optimal och efter i bästa fall någon dags blomning i solen ger stjälken upp och hela skapelsen lägger sig platt på marken.  Vackert så länge det varar och nästan det enda som blommar nu.

Crocus speciosus

De vita blommar sparsamt i år men de som orkat upp är stora och showiga och helt oemotståndliga för en hungrig blomsterfluga.

Crocus speciosus 'Albus'

Min favorit bland de höstblommande är Crocus banaticus.
De vita har redan blommat över men den lila är ganska skön den med.

Crocus banaticus



Miscanthusgräsen har inga veka stjälkar. Vipporna vajar i vinden och glittrar i höstsolen. 



Hösthälsningar till alla trädgårdsvänner.

Här hittar du fler trädgårdsbloggar:
http://tradgardsfagring.blogspot.se/