fredag 17 maj 2019

Tid att så blåsippor




Igår satt jag på gräsmattan och arbetade med sådder och omplanteringar. Solen sken, guldazalean doftade och koltrasten sjöng. Ett bi fullastat med pollen försvann ner i ett litet runt hål i rabatten bredvid mig. Kråkan kom flygande och satte sig på kanten av fågelbadet för att doppa något i vattnet. Kråkungarna måste vara hungriga nu för den kommer om och om igen med näbben full av mat som ska blötläggas. Jag vill nog helst inte veta vad det är som doppas men håller ett öga på Maggi, vår hund som gärna tar hand om tappade godbitar.  



Blåsippornas frö mognar på löpande band och allt annat trädgårdsarbete,  ja faktiskt ALLT annat, får vänta.  Så är det bara. En kort men intensiv period varje år. 
Det är inte särskilt invecklat att så blåsippor men för att ge fröet så bra förutsättningar som möjligt är det alltid bra att veta hur det fungerar i naturen. 



Så färska frö


Blåsippans frö bör sås när de är färska. Det flesta mognar april -maj och kan sås direkt när de fortfarande är gröna. För att gro behöver de först en period av värme och därefter en period av kyla. När temperaturen stiger under vårvintern följande år börjar de gro. 
Det är inte helt omöjligt att få gamla frö (från t ex frölistor) att gro men grobarheten är betydligt sämre och man får räkna med att det kan ta ett extra år för fröna att gro. Äldre torra frö bör blötläggas 1-2 dygn före sådd.




Här ser man hur fröställningarna sänks mot marken bort från moderplantan. De mogna fröerna faller ner på jorden runt om plantan istället för in i den. 




Fröställning

Hur vet man när fröet är moget? Om man trycker lätt med tummen mot fröställningen lossnar fröerna lätt om de är mogna. 



Har man många blåsippor hinner man förstås inte vakta alla fröställningar och det är lätt att missa när fröna är mogna. Snopet att komma för sent när de redan lossnat och försvunnit i jorden. Därför använder jag en enkel typ av uppsamlare för att fånga upp de frö jag vill ta till vara för sådd. 

Hur jag gör för att samla frö har jag skrivit om i en tidigare blogg 15 maj 2018: Sommarvärme 

Ett välmatat frö är runt och bulligt och känns hårt om man trycker på det. Är det platt eller mjukt har det inte utvecklat något embryo och kommer inte att gro.  




I naturen är det myror som sköter spridning och sådd av blåsippor (myrmekokori).  I ena änden av fröet finns en liten vit fettrik klump (elaiosom). Myror lockas att bära ner fröet i sina gångar för att mata larverna med fettet. Fröet hamnar under jord där det är fuktigt och riskerar inte att torka ut i solen under sommaren. Ett samarbete som gynnar båda parter. 

Inte alla frö hittas av myror. Här har några funnit skugga under moderplantans blad och grott. 





I kallbänken står plantorna tätt och frö hamnar ofta i grannens kruka. 


































Såjord



Tidigt på våren blandar jag till en stor sats med såjord för att ha klar när fröna börjar mogna. Recept på jordblandningar finns det nog lika många som odlare. Man får prova sig fram till vad som fungerar bäst. 
Det viktigaste är att jorden är ordentligt genomsläpplig och inte packar ihop sig. Fröet gror inte förrän följande vår och de små fröplantorna får stå kvar i sina krukor ytterligare ett år så det behövs en jord som behåller sin struktur länge. Blåsippsrötter trivs inte i kompakt jord utan vill ha en porös jord med god syretillförsel.

Min blandning består på ett ungefär av 2 delar såjord, 1 del lövkompost eller siktad barkmull och 1 del pimpsten (2 - 8 mm). Själv tycker jag att pimpstenen är suverän både för jordens struktur och genomsläpplighet. Alternativt kan man använda små lecakulor eller perlite.


För sådden använder jag små fyrkantiga krukor av stadig plast som kan återanvändas om och om igen. Krukorna fylls med jordblandningen till några cm från kanten och genomvattnas. I varje kruka sår jag max 10 frö, ofta mindre. Det är frestande att så tätare om man har mycket frö men grobarheten hos färska frö är god och blir det för tätt med plantor i krukan hämmas tillväxten hos alla. 
Täck fröerna med lite såjord och avsluta med ett lager grus eller singel för att motverka algväxt och mossa i krukorna. 

Håll sådden fuktig
Efter sådd ställs krukorna i skuggan och hålls något fuktiga. Jag sätter ner mina i grus/sand i kallbänken och vattnar igenom sanden ordentligt då och då. Varma och soliga sommardagar får man passa så de små krukorna inte torkar ut helt. Det är också bra med någon form av skydd mot störtregn. 

Tålamod

Sen är det bara att vänta. Krukorna kan stå ute hela vintern. Inget syns ovan jord och man skulle kunna tro att fröet vilar i väntan på våren men så är det inte. Bilden nedan visar hur långt rötterna har utvecklats redan i december.    




Efterhand som det blir varmare under vårvintern börjar de första hjärtbladen visa sig. 





Nästa vår kommer de första karaktärsbladen och nu kan man se olikheter i storlek och även olika former och mönster på bladen.







Rotutveckling första och andra året





Fröplantorna har tunna ömtåliga rötter de första åren. Andra året efter sådd brukar jag skola om dem. Två eller tre plantor i djupare, större krukor. Nu använder jag blomjord av god kvalitet och blandar ut den med lövkompost eller barkmull och pimpsten. 

Tredje året efter sådd har plantorna blivit så stora att de kan planteras ut i trädgården eller i egna krukor om så önskas.  Nu kommer också några att blomma medan andra väntar ytterligare ett år.  



Och så var ännu en laddning klar att placeras ut i kallbänken. 



Trevlig helg! 

Fler trädgårdsbloggar hittar du här:




onsdag 1 maj 2019

Sköna maj välkommen

Maj är en underbar trädgårdsmånad. Nyutslagna blad och skir grönska överallt.
Jag tar med mig sittunderlägg, sekatör och några handredskap och sätter mig och rensar en liten bit i taget rabatt för rabatt. Det behöver inte gå fort, det ska inte gå fort, jag vill upptäcka varenda liten frösådd och avgöra om den ska få vara kvar eller inte. Jag vill se vad skalbaggar och andra insekter har för sig. Inget snabbskyfflande här inte.  Trädgårdsmeditation kan man kanske kalla det.

Det är något med kraften och energin från allt som spirar och spricker ut som smittar av sig och väcker hopp och välbehag i sinnet.
Jag hoppas innerligt att mina barnbarn ska få uppleva samma jordnära glädje i sina liv.


Vår praktmagnolia skämmer som vanligt bort oss med generös blomning. Förra året fick jag ta bort två grova grenar som stormskadats men det kan man knappt se nu. Jag har fått tipset av en trädgårdsmästare att gnida in snittytor med jord för att trigga igång trädets eget försvar och påskynda sårläkning och övervallning.

Magnolia x soulangeana, praktmagnolia

Lönnarna har en mer diskret blomning.  Getingar surrar runt vinlönnens små blommor. Jag är lite förvånad över att det redan finna getingar ute och flyger. Det är inte övervintrande honor utan små getingar.

Acer circinatum, vinlönn

Acer palmatum 'Seiryu' är en trevlig finflikig lönn som släpper igenom ganska mycket ljus till lundväxterna under den..  Liksom flera andra små japanska lönnar jag provat drabbas den ibland av grentorka och jag har fått ta bort flera döda grenar. Vad det beror på vet jag inte men troligen någon slags svampangrepp.  I år ser den frisk ut med fräscht utspring på alla grenar.

Acer palmatum 'Seiryu'
Blommorna hänger under grenarna och man får gå nära för att upptäcka dem.



En del träd/buskar är nästan som vackrast precis innan knopparna brister.

Exochorda 'The Bride', liten pärlbuske

Kombinationen av variegerade blad och gulgröna knoppar får pagodkornellen att se limefärgad ut i morgonljuset.

Cornus controversa 'Variegata', pagodkornell

Pagodkornell, blomknoppar 


Buxbom blommar med både han- och honblommor på samma planta. Det tog många år innan jag upptäckte dem.



Skenkamelian har många knoppar men de är ännu små. Stammen blir bara vackrare för varje år.

Stewartia pseudocamellia, japansk skenkamelia


Mycket annat blommar i trädgården så här i början av maj.

Svavelsippor och vitsippor.
Anemone x lipsiensis, svavelsippa

Gullflocka och kaukasiskt förgätmigej.
Hacquetia epipactis, gullflocka och Brunnera macrophylla 'Jack Frost', kaukasisk förgätmigej

Hasselörten har blommor men gömmer dem under bladen. Små fröplantor gror i grusgången och känns igen på sina blanka, tjocka blad.
Asarum europaeum,hasselört




Lite ögongodis vid brevlådan som muta till Postnord. Det kan behövas
Aubretia och Iberis semperviren, vinteriberis

och väldoft för att glädja förbipasserande på gatan utanför .
Frösådd tibast

På vintern ser det ut som om någon glömt en pälsmössa i rabatten.  Nu kommer knopparna i den rödbladiga triften. På sommaren övergår bladen mer i mörkgrönt.

Armeria maritima 'Rubrifolia', rödbladig trift.

En fräck Lunaria har sått sig i soliga skräphörnan
Lunaria annua

och i skuggan under mullbärsträdet slår den fläckiga feliljan ut sina prickiga blommor. En liten raring som trivs med vandrande skugga i lundmiljö. Växer naturligt i östra USA.



Prosartes maculata, Fläckig felilja

Japp! Bina har definitivt börjat checka in. Välkomna!


Läs gärna fler bloggar om trädgård här


torsdag 25 april 2019

Överraskningar

När trädgården lockar med sol och snudd på sommarvärme dag efter dag vill jag helst vara ute där allt händer. Det blir långt mellan blogginläggen.

Blåsipporna är så gott som överblommade. Nu är det de nya fräscha bladens tid och även här visar blåsippan prov på sin stora mångsidighet.  Vad jag inte visste var att även bladen på de japanska sorterna kan se så olika ut.


En fylld röd japonica och 'Haruno Hawayuki' har båda ganska små blad med tre tydliga lober.


Bladen på 'Ginrin' har en tydlig marmorering.



Hepatica nobilis var. japonica Yellow. Blomman är smörblomsgul med mörkrosa ståndare. Bladen har en något udda form.

Från min korsning H. maxima x H. nobilis ' Indigo Strain' har jag  ett tiotal plantor. Alla skiljer sig åt lite grann och det är just det som är den stora behållningen med frösådd. Det blir överraskningar och det tycker jag om. En av plantorna utmärkte sig med extra stora blommor och nu också med mycket större blad än sina syskon.


Två plantor från samma frösådd Hepatica maxima x Hepatica nobilis 'Indigo Strain'

Ännu en överraskning i år var blåsippan H. nobilis 'White Eye'. Första gången den blommade hos mig var blommorna helt blå och jag misstänkte att jag fått fel sort. 


Nästa gång hade blommorna ett ljusare mittparti men vitt....njae  




                                                   I år har blomman ett tydligt vitt öga och gör skäl för sitt namn


Hepatica nobilis 'White Eye'




















Det är märkligt att blommor på samma planta kan variera så mycket från år till år.  

Ute i bänkarna har blåsippssådderna grott bra.  Torkan och värmen förra sommaren gjorde det besvärligt att hålla de små krukorna fuktiga och jag var orolig för att det skulle påverka groningen.  Nu ser jag små gröna blad i nästan alla krukor och kan konstatera att jag som vanligt sått för tätt.   Om två till fyra år börjar de blomma och förhoppningsvis bjuda på många trevliga överraskningar.

Andra frösådder får man vänta längre på. För nio år sedan sådde jag frö från olika stjärnmagnolior och tidigt i våras såg jag att en av dem hade blomknoppar. 



De slog ut samtidigt som vi fick nattfrost och en del blomblad fick bruna kanter men det går ändå att se blommans form. Fröet till denna kom från Magnolia stellata 'Royal Star'.




Ännu längre har jag väntat på att junimagnolian, Magnolia hypoleuca, ska blomma. Den sådde jag för 19 år sen och ännu inte en endaste liten blomknopp.  

Att "förlorade" växter dyker upp igen är också en slags överraskning.  Kanariegul nunneört, Corydalis bracteata hittade jag när jag rensade bort en hel skog av blålila stora nunneörter.  Den trodde jag var borta sen flera år tillbaka.

Corydalis bracteata

En annan växt som återuppstått i vår är en riktig doldis och säkerligen trädgårdens mest anonyma och svårfunna växt.  Den har trådtunna flikiga blad som är bronsfärgade vid utspring. Planterad vid en sten för att jag ska ha en chans att hitta den om den behagar visa sig. Det har den inte gjort på flera år men i år är den där. En gång inköpt på Crüg Farm i Wales som Cardamine lacinata 'Fine Lace', en tandrot hemmahörande i Kanada och USA. Enligt SKUD heter den numera Cardamine concatenata.
Någon större prydnad för trädgården är den knappast, näst intill osynlig som den är.  Just därför får den också vara kvar och kanske, vem vet, överraskar den mig med blommor ett år.




Nästa överraskning är några små skott i en kruka. Att man kan bli så glad för så lite. Jag har i en tidigare blogg skrivit om mitt försök att föröka krolliljan 'Norrland' med lökfjäll. 




De små lökarna på fjällen planterade jag i krukor i höstas och satte ut och nu börjar det hända något.




'Norrland' är en så speciell krollilja att jag bedömer chansen att få fram något lika bra vid frösådd som liten.  I det här fallet är det alltså inte variation jag är ute efter utan exakta kopior och då är det bara vegetativ förökning som gäller.  



Sista överraskningen stod en dag i förra veckan utanför vår dörr och hälsade oss glatt på danska:  "Så er vi her!"  

Två glada damer från Jylland på havebesök är ju alltid trevligt men både jag och min man såg nog ganska korkade ut när vi med tom blick försökte få ihop vem och hur och varför.


Vi hade träffat Susanne på Jylland för några år sedan vid ett växtbyte. Tidigare i år mailade  hon mig och undrade om hon och hennes väninna kunde besöka oss i slutet av maj. 
Jag är aldrig helt bekväm med att visa min trädgård men tänkte att jag nog skulle hinna få lite ordning på röran tills dess.  Det var bara det att Susanne råkat skriva fel månad i sitt mail, hon menade april men skrev maj. 
Nåväl, efter den första förvirringen fick vi en trevlig stund tillsammans med mycket växtprat. För mig var det en nyttig erfarenhet att faktiskt våga visa trädgården precis som den är för stunden. 

Idag ser det ut att bli ännu en dag med sol och vind. Det är redan så torrt överallt att jag börjar få ont i magen. Ska det bli lika eländigt som förra året?  Ute på gräsmattan står backar med växter från marknaden i Kiekeberg. De väntar på att bli utplanterade och kommer att behöva mycket vatten första säsongen för att etablera sig.  Måtte det snart börja regna.


Läs
fler bloggar om trädgård här 



http://tradgardsfagring.blogspot.se/




måndag 1 april 2019

Oberäkneliga vår


I morse när jag tittade ut genom sovrumsfönstret slokade tulpanerna.



Så snabbt det kan skifta. Hela helgen var varm och solig och trädgården full av färg och liv. Insekter, fåglar, stojande barnbarn som klättrade i magnolian och räknade nyckelpigor i nävorna.  Blåsippor som öppnade upp sig mot solen









och nunneörter som sträckte på sig i värmen.  De som har en sådan fenomenal förmåga att sprida sig till de mest oväntade ställen. Inte går det att hålla reda på några namnsorter längre. De mixar sig vilt och dyker upp i olika nyanser. Det enda jag kan göra för att styra upp det lite är att plocka bort blommor med blaskiga blå- lila färger innan de hinner gå i frö.






Redan på söndagskvällen började temperaturen falla och jag skyndade ut för att ta in backar med känsliga växter, för säkerhets skull.  I morse var det sex minusgrader.  Så oväntat.
Jag oroar mig för persikoträdet på kolonin. När jag sist var där var det helt översållat av sprickfärdiga rosa knoppar. Nu vågar jag knappt tänka på hur det ser ut efter nattens frost.

I trädgården syns inte mycket av helgens sprudlande vårglädje.  

Julrosorna hänger



liksom nunneörterna



och blåsipporna




Under dagen kom så solen fram igen och temperaturen steg. Det blev riktigt skönt och mina ledsna tulpaner kunde sträcka på sig igen.



 Den här tiden pendlar det snabbt mellan hopp och ängslan. Hur kallt ska det bli i natt?