torsdag 13 juni 2019

Regn och åska

Vaknade tidigt igår morse av åska som skakade huset. Regnskurarna som följde var så häftiga att gatan utanför flöt. Det enda jag kunde tänka var: Vilket slöseri, allt detta vatten som bara rinner bort. Förra sommaren har satt sina spår och vatten känns som något av de värdefullaste vi har.

Jag är glad för hängrännan som min man satt upp på uthuset men baljan vi satt under för uppsamling blev snabbt full och jag gav mig ut i ovädret för att hinka över vatten till alla möjliga baljor jag kunde hitta.
Dammen blev också full till brädden och det är en bra reserv att ha om det skulle bli bevattningsförbud senare i sommar.

När det klarnade upp och slutade regna gick jag en runda för att se om något farit illa men det verkar inte så.  Häckar och träd mildrar blåsten och tar udden av de värsta skyfallen.

Allium 'Globemaster' svajar hit och dit på sina höga stjälkar men står pall.



Det gör inte jättevallmon men det har varken med regn eller vind att göra. Den lägger sig alltid när blommorna slår ut. Bara stjälkar med outslagna knoppar står fortfarande upp.

Papaver 'Royal Chocolate Distinction'

Jag tror varenda iris i trädgården blommar och de har klarat sig fint.



Bra som regnskydd är de också.




Bara den allra högsta skäggirisen blev lite tung i knoppen av all väta.



Snabba vingar swishar runt mig som papperssvalor genom luften och jag förstår att det är tistelfjärilarna som kommit. Vilka flygakrobater, så snabba. Jag har läst om invasionen i år och deras långa resa från Afrika men inte sett dem förrän nu. Flera har trasiga vingar och ser ganska slitna ut men det tycks inte hindra dem.  Ingen har tid att sitta stilla länge nog för att fångas på bild.
Nässelfjärilen däremot tar det lugnt och vilar på ett rabarberblad.



Stewartian är full av knoppar i år. Den som annars brukar blomma så sparsamt.

Stewartia pseudocamellia, skenkamelia
I maj var jag säker på att frosten tagit den nyplanterade blomsterkornellen. Bladskotten var bruna och fula. Så fel jag hade.

Cornus kousa 'Nicole'

Det verkar som om allting blommar extra mycket i år som en följd av torkan förra året. Gyllenlönnen blommade tidigare i vår och nu kommer de röda näsorna.

Acer shirasawanum 'Aureum', japansk gyllenlönn

En buske som alltid blommar rikt är Sophora davidii.

Sophora davidii
Letar man efter humlor så hittar man dem här. De är som tokiga i blommorna.




Under kvällen drog nya åskväder in över oss och det regnade långt in på natten. Tror inte jag behöver vattna på ett tag nu. Skönt!

Fler bloggar finns här
http://tradgardsfagring.blogspot.se/

måndag 3 juni 2019

Våren är över



I morse var det segt att komma ur sängen. En långhelg full av trädgårdsarbete sätter sina spår i kroppen.

Odlingen på kolonin är äntligen igång.  Den sena frosten har försenat sådder och utplanteringar. När värmen väl kom fick vi också regn. Värme och regn betyder ofelbart massor av nytt ogräs att rensa. Det har varit drygt men nu känns det som om det vänt. Potatisens första blad blev frostbitna men klarade sig och kommer fint liksom lök och purjolök. Bondbönsplantorna är redan kraftiga och fina. Duvorna som gärna plockar både ärtor och bönor verkar inte intresserade av bondbönorna.
Sparrris har vi ätit på alla tänkbara sätt. Den börjar bli stabbig och sista skörden förväller jag och fryser till soppor, pajer och gratänger.
Raderna med morötter och rödbetor börjar synas. Jorden har nog varit för kall för tillväxt tidigare.
Jag har smakat de första bären på blåbärstryn. Surare än amerikanska blåbär men ganska goda. Det tycker fåglarna också som hunnit skörda före mig.

Bönor provar jag flera olika sorter varje år och kokbönan Sloalycke har blivit en favorit som jag alltid sår.   Efter skörden lägger jag undan det jag behöver för nästa års sådd och sparar resten av bönorna i stora glasburkar. Det tar tid att tillaga torra kokbönor och av erfarenhet vet jag att det ofta inte blir av. För att få någon nytta av bönorna gör jag numera stora satser för frysning. Lätt och praktiskt med färdiglagade bönor i frysen som inte behöver omständliga förberedelser.  Jag blötlägger och kokar en rejäl sats i största grytan. Fryser sedan in lagom portioner för att använda till sallader, grytor och soppor under vinter och vår. Det går bra och är gott att blanda ut köttfärs med mixade bönor eller varför inte göra helt vegetariska biffar. Mina vackra bönor i glasburkar blir uppätna istället för att bara ta upp plats i skafferiet.  
Sloalycke blev faktiskt helt och hållet uppäten märkte jag i år när jag skulle så den. Precis den bönan hade jag glömt lägga undan utsäde av. Vad trött jag blir på mig själv!

Här hemma har den milda, fräscha vårgrönskan övergått i nästan brutal sommargrönska på bara någon vecka.  Jag känner mig inte redo för de bullriga, glada sommarfärgerna ännu.
Med kameran i hand navigerar jag förbi röda bondpioner och orange vallmo på jakt efter de sista resterna av våren.
Långt inne vid häcken under magnolian hittar jag en sen tulpan. Inte så gul längre men inte helt vissen. Ett minne från syskonparet som bodde här för länge sedan.  En gång måste den ha stått i sol mellan syren och bokberså. Nu är den skuggad från alla håll och sträcker sig efter ljus. Hur gammal är den? Minst 50 och kanske 60, 70, 80 år eller äldre. I år ska jag ta upp löken och ge den en bättre växtplats. Det förtjänar den.



Trillium är en av de få växter som vissnar med stil. Några sista tappra kämpar på i värmen.



Och …  that's it!   Våren är över.

Rododendron

När rododendronen blommar är Sofiero förstås ett måste. Dalen ut mot havet är en upplevelse.  Själv åker jag gärna till Krapperups slottspark vid den här tiden. Även där finns maffiga rododendronbuskage och en naturligt vacker parkmiljö med lång, spännande historia. Mycket välskött och inbjudande. Parken är öppen och fri att besöka året runt.

Vi har inte mycket rododendron i trädgården, några tåliga parkrododendron som vi planterade när vi flyttade hit och en par mindre som vi spontanköpt när de var i full blom. De trivs inget vidare.


Första blomningen på Schneeperle. .

Rhododendron Schneeperle


Bredvid en ledsam syn. Fembladsazalean klarade inte de sena frostnätterna. Tveksamt om den överlever.
Rhododendron quinquefolium



Mera milda toner

Jag håller mig kvar vid de milda tonerna och sparar sommaren till nästa inlägg.

Vad kan det här vara för storblommig klematis? Jag hittade den som några tunna trådar utan blad i en skräphög på kolonin. Den trivs bättre på vår södervägg.




 Aldrig har väl rönnarna blommat som i år. Det kommer att bli mycket rönnbär. 

Sorbus cashmiriana, kashmirrönn

Klippörten stortrivs med värme och torka. Ju torrare desto bättre. Alla försök att plantera om eller flytta på den misslyckas. I vanlig jord blir den grön och slutar blomma. Den växer bäst där den själv frösått sig i grus och springor mellan stenar eller som på bilden, intill husgrunden där det är snustorrt hela sommaren. Då får den gråblå blad och massor av rosa blommor.

Aethionema, klippört


Pionen 'Claire de Lune' är en tummelplats för bin. Nästan överblommad men med mycket pollen kvar tydligen.
Paeonia 'Claire de Lune'


Nu har jag vilat mina ömmande muskler framför datorn länge nog. Dags att ge sig ut i det gröna igen.

Läs fler trädgårdsbloggar här:
http://tradgardsfagring.blogspot.se/

fredag 17 maj 2019

Tid att så blåsippor




Igår satt jag på gräsmattan och arbetade med sådder och omplanteringar. Solen sken, guldazalean doftade och koltrasten sjöng. Ett bi fullastat med pollen försvann ner i ett litet runt hål i rabatten bredvid mig. Kråkan kom flygande och satte sig på kanten av fågelbadet för att doppa något i vattnet. Kråkungarna måste vara hungriga nu för den kommer om och om igen med näbben full av mat som ska blötläggas. Jag vill nog helst inte veta vad det är som doppas men håller ett öga på Maggi, vår hund som gärna tar hand om tappade godbitar.  



Blåsippornas frö mognar på löpande band och allt annat trädgårdsarbete,  ja faktiskt ALLT annat, får vänta.  Så är det bara. En kort men intensiv period varje år. 
Det är inte särskilt invecklat att så blåsippor men för att ge fröet så bra förutsättningar som möjligt är det alltid bra att veta hur det fungerar i naturen. 



Så färska frö


Blåsippans frö bör sås när de är färska. Det flesta mognar april -maj och kan sås direkt när de fortfarande är gröna. För att gro behöver de först en period av värme och därefter en period av kyla. När temperaturen stiger under vårvintern följande år börjar de gro. 
Det är inte helt omöjligt att få gamla frö (från t ex frölistor) att gro men grobarheten är betydligt sämre och man får räkna med att det kan ta ett extra år för fröna att gro. Äldre torra frö bör blötläggas 1-2 dygn före sådd.




Här ser man hur fröställningarna sänks mot marken bort från moderplantan. De mogna fröerna faller ner på jorden runt om plantan istället för in i den. 




Fröställning

Hur vet man när fröet är moget? Om man trycker lätt med tummen mot fröställningen lossnar fröerna lätt om de är mogna. 



Har man många blåsippor hinner man förstås inte vakta alla fröställningar och det är lätt att missa när fröna är mogna. Snopet att komma för sent när de redan lossnat och försvunnit i jorden. Därför använder jag en enkel typ av uppsamlare för att fånga upp de frö jag vill ta till vara för sådd. 

Hur jag gör för att samla frö har jag skrivit om i en tidigare blogg 15 maj 2018: Sommarvärme 

Ett välmatat frö är runt och bulligt och känns hårt om man trycker på det. Är det platt eller mjukt har det inte utvecklat något embryo och kommer inte att gro.  




I naturen är det myror som sköter spridning och sådd av blåsippor (myrmekokori).  I ena änden av fröet finns en liten vit fettrik klump (elaiosom). Myror lockas att bära ner fröet i sina gångar för att mata larverna med fettet. Fröet hamnar under jord där det är fuktigt och riskerar inte att torka ut i solen under sommaren. Ett samarbete som gynnar båda parter. 

Inte alla frö hittas av myror. Här har några funnit skugga under moderplantans blad och grott. 





I kallbänken står plantorna tätt och frö hamnar ofta i grannens kruka. 


































Såjord



Tidigt på våren blandar jag till en stor sats med såjord för att ha klar när fröna börjar mogna. Recept på jordblandningar finns det nog lika många som odlare. Man får prova sig fram till vad som fungerar bäst. 
Det viktigaste är att jorden är ordentligt genomsläpplig och inte packar ihop sig. Fröet gror inte förrän följande vår och de små fröplantorna får stå kvar i sina krukor ytterligare ett år så det behövs en jord som behåller sin struktur länge. Blåsippsrötter trivs inte i kompakt jord utan vill ha en porös jord med god syretillförsel.

Min blandning består på ett ungefär av 2 delar såjord, 1 del lövkompost eller siktad barkmull och 1 del pimpsten (2 - 8 mm). Själv tycker jag att pimpstenen är suverän både för jordens struktur och genomsläpplighet. Alternativt kan man använda små lecakulor eller perlite.


För sådden använder jag små fyrkantiga krukor av stadig plast som kan återanvändas om och om igen. Krukorna fylls med jordblandningen till några cm från kanten och genomvattnas. I varje kruka sår jag max 10 frö, ofta mindre. Det är frestande att så tätare om man har mycket frö men grobarheten hos färska frö är god och blir det för tätt med plantor i krukan hämmas tillväxten hos alla. 
Täck fröerna med lite såjord och avsluta med ett lager grus eller singel för att motverka algväxt och mossa i krukorna. 

Håll sådden fuktig
Efter sådd ställs krukorna i skuggan och hålls något fuktiga. Jag sätter ner mina i grus/sand i kallbänken och vattnar igenom sanden ordentligt då och då. Varma och soliga sommardagar får man passa så de små krukorna inte torkar ut helt. Det är också bra med någon form av skydd mot störtregn. 

Tålamod

Sen är det bara att vänta. Krukorna kan stå ute hela vintern. Inget syns ovan jord och man skulle kunna tro att fröet vilar i väntan på våren men så är det inte. Bilden nedan visar hur långt rötterna har utvecklats redan i december.    




Efterhand som det blir varmare under vårvintern börjar de första hjärtbladen visa sig. 





Nästa vår kommer de första karaktärsbladen och nu kan man se olikheter i storlek och även olika former och mönster på bladen.







Rotutveckling första och andra året





Fröplantorna har tunna ömtåliga rötter de första åren. Andra året efter sådd brukar jag skola om dem. Två eller tre plantor i djupare, större krukor. Nu använder jag blomjord av god kvalitet och blandar ut den med lövkompost eller barkmull och pimpsten. 

Tredje året efter sådd har plantorna blivit så stora att de kan planteras ut i trädgården eller i egna krukor om så önskas.  Nu kommer också några att blomma medan andra väntar ytterligare ett år.  



Och så var ännu en laddning klar att placeras ut i kallbänken. 



Trevlig helg! 

Fler trädgårdsbloggar hittar du här: