Högsommar

Den ena varma dagen avlöser den andra. Morgnar och kvällar är sköna och jag hinner med lite trädgårdsjobb både på kolonin och här hemma.

Kolonin

När kylan slog till sent i våras kändes det som om det inte skulle bli någon skörd alls i år men nu rullar det på som vanligt.  Gul lök och potatislök torkar i solen. Bondbönorna är skördade, kokade, skalade och frysta. Potatisen håller jag på att ta upp en rad i taget. Rödbetor och morötter tar vi än så länge bara hem vad vi behöver för tillagning. Resten får stå kvar och växa ett tag till.
Havtornen är plockade (med möda).  Blåbär och björnbär plockar jag efterhand som de mognar. De flesta äter vi upp direkt, svårt att motstå de varma, söta, solmogna bären men det bli lite att lägga i frysen också.

Gången upp till kolonistugan kantas av dagliljor och sommarrudbeckia

Vi har inte fått mycket regn och grönsakerna behöver vattnas regelbundet. Jag åker till kolonin på kvällarna när det är någorlunda svalt. 
Blommorna får klara sig utan vatten och det syns på dagliljorna som börjar få gula blad. Tokblommar gör de likväl. 

Sommarrudbeckior sår sig överallt och jag kan inte låta bli att tycka om dem. De klarar torka utmärkt och står stadigt utan stöd. Blomfärgen varierar från helt gult till mörkt brunrött och många har fina mönster.  Rötterna är ytliga och även stora plantor är lätta att dra upp om de hamnat fel. Som snittblommor är de hållbara. Min mor fick en bukett för två veckor sedan och den står lika fint fortfarande.

Sommarrudbeckia

Rosenskäror och ringblommor sår sig också rikligt och jag låter dem hållas även om det ofta blir en rörig mix av färg och form. Det får vara lite fritt och egensinnigt. Odlarglädjen är det viktigaste.

Sommarrudbeckior bland liljor, rosor, lavendel och hortensia

Lotterna gränsar till varandra och det är svårt att se var en slutar och nästa börjar.  

De vita floxen på min lott framför grannens maffiga bönor

Jag har inte mycket rosor i mina rabatter men några växer på lotten, ett minne från tidigare ägare. Den här är nästan självlysande. Jag vet inte vad det är för en men den påminner om Superstar som fanns i mina föräldrars trädgård.
.

Hemma

Tidiga morgnar blir det vattning och trädgårdsarbete hemma innan den värsta hettan slår till. Allt regnvatten jag sparat är slut sen länge och jag försöker att begränsa vattningen till ett minimum men det börjar bli riktigt torrt igen.  Inför kommande omplanteringar till hösten lägger jag på minnet vilka växter som ser bra ut även vid torka och som är extra värda att spara och vilka växter som kan behöva en skuggigare plantering eller som, hemska tanke, inte fungerar alls i min trädgård.

Av högsommarblommande perenner ligger solhatt, flox, anisisop, röllika, solbrud och dagliljor bra till än så länge. 

Fjärilarna trivs bra i värmen och när det är vindstilla fylls trädgården av dem.  

Påfågelöga på solhatt

och på solhatten Echinacea purpurea 'Magnus Exklusive'

'Magnus' köpte jag för många år sedan hos Landsbergs Perenner i Påarp, det som en gång var Magnus Nilssons egen plantskola. Den är lika omtyckt idag som då, både av fjärilar och mig.

Mitt på dagen håller jag mig helst inne i skuggan. Värmen som varit den senaste veckan är för bra för mig. 

Fler trädgårdsbloggar finns här:

Vardagsdramatik

Hela veckan har vi haft barnbarn boende hos oss. Härligt och intensivt med mycket lek, spel och stoj. Nu är det märkligt tyst i huset igen. Maggi (hunden) och Laban (katten,) som inte missat en sekund av upptågen, är helt utslagna och sover tungt. Jag kan med gott samvete växla ner och gå ut och lukta på mina blommor igen.


Vi har fått regn, mycket regn. Alla tunnor och baljor är fyllda för framtida behov. När jag går runt i trädgården blir jag blöt, inte av regn men från droppande bladverk. I år har allting vuxit otroligt mycket och vart jag går stöter jag till regntunga buskar och trädgrenar. Stigarna har plötsligt blivit väldigt smala. Det är bara att inse att trädgården blivit övermogen, nästan förväxt.

Hög tid att fundera över vad som måste tas bort eller flyttas till hösten. Svårt men nödvändigt.

Dagliljegallmygga och äppelspinnmal

Med en påse i handen går jag min runda och passar på att plocka bort alla missformade dagliljeknoppar jag hittar. Öppnar man en sådan knopp ser man de vita små larverna av dagliljegallmygga som finns där inne. Det brukar bara vara de första knopparna på säsongen som är angripna och blomningen blir inte påverkad då det oftast finns mängder av knoppar kvar som är friska. Jag samlar fulknopparna i påsen och slänger dem i grovsoporna.

I påsen hamnar också samlingar med äppelspinnmal från äppelträden. Larverna spinner trådar runt sig och äppelbladen som de äter upp. I år är det mycket ohyra i äppelträden men nästan ingen frukt. 

Och så en glad upptäckt. Fembladsazalean har återuppstått! 

3 juni - frusen R. quinquefolium

7 juli - grön R. quinquefolium

Dactylorhiza

Förra året delade jag den mörka orkidén som jag har under namnet Dactylhoriza foliosa.  Namnet är jag mycket tveksam till och vid bildletningar hittar jag liknande med andra namn t ex D. elata. Troligtvis är det en trädgårdskorsning som så många andra av handnycklarna som odlas. Mina delningar tog sig bra och de flesta har blommat. Om några år kommer de att fylla ut hela buxbomsrektangeln.

Trädgårdsdramatik

Det är sällan tråkigt med trädgård och ibland kan det bli riktigt dramatiskt.
Under de varmaste dagarna orkade jag knappt röra mig. Satte mig istället framför en av stjärnflockorna för att ta bilder på ett litet solitärbi som jag sett där flera gånger förut.

Jag knäpper bild efter bild på biet ur olika vinklar samtidigt som jag i ögonvrån ser något som flyger snabbt fram och tillbaka över blommorna. En blixtsnabb attack och biet är infångat och fasthållet. När jag förstorar upp bilderna ser jag att det är någon slags stekel som tagit biet. Båda insekterna är små, under 10 mm, så det är svårt att med bara ögat se vad som händer. 

Det finns steklar som fångar honungsbin, bivargar, men de är betydligt större. Det finns många steklar som tar larver som föda till sina egna larver. Det här är något annat. Jag måste se mer för att förstå vad som händer och sätter mig på post vid stjärnflockan. Den här gången är jag beredd och när ett nytt bi faller offer för stekeln får jag bättre bilder.  

Rovstekeln håller sig kvar i stjärnflockans blomma med bara ett ben och med allra yttersta tåspetsen (eller vad det nu kan heta på en insekt) och klarar av att bära upp tyngden av både sig själv och biet. Vilken akrobat!

Efter en hel del sökande är jag ganska säker på att det här är Cerceris rybyensis. En rovstekel som specialiserat sig på att fånga solitärbi.

Biet har inte en chans. Rovstekeln är en mästerlig flygare som alltid väljer snabbaste vägen till sitt mål. Ett snabbt bedövande bett i nacken och sedan slår den benen om biets kropp och transporterar hem det till sitt bo. Det paralyserade biet lever några dagar och blir hållbart foder åt rovstekelns larver. 

Källa: Mer om rovstekeln kan man hitta här:  Rovstekeln från Ribby - Cerceris Rybyensis av Lars Olof Persson.

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/06/Rovstekeln.pdf

Fler trädgårdsbloggar finns här: