Våririsar i soliga rabatten och blåsippor i kruka

Blåsippor

Idag ska jag visa två blåsippor som jag fick till mig förra året och som jag nu ser blomma för första gången hos mig. Det är alltid lika spännande att följa hur nya knoppar utvecklar sig. 

Först en av Marlene Ahlburgs tidiga korsningar från början av 1990-talet, Hepatica x euroasiatica 'Rötgebütteler Röschen'.  Hon använde H. pubescens 'Tenjinbai' som moderplanta och pollen från H. transsilvanica och fick fram vinterhärdiga plantor med underbara blommor. Alla är sterila.

Den andra kommer från Karl och Gunda Kristensen och har som föräldrar två H. nobilis med 
anlag för fyllda blommor.

  

 

                                           

Färgen är inte fullt så intensivt blå som på bilderna som är tagna under lysrörsbelysning. Det finns pollenknappar men de har inte öppnat sig ännu. Det är inte säkert att det finns pollen i dem men om det finns kommer jag att använda det till att pollinera andra blommor med fyllda gener.  Det tar lång tid att få fram egna fyllda blåsippor men vem har bråttom ...

--------------

Nu börjar redan de tidigaste blåsippornas frö att mogna.  Jag samlar och skickar gärna överskottsfrö till intresserade.  Blåsippsfrö ska sås färska.

Just nu finns det frö från en rosa japansk blåsippa som ursprungligen kommer från Gunhild Poulsen. Den har överlevt i kruka i kallbänk hos mig i många år och brukar blomma först av alla. Den har en tydlig mycket angenäm doft, något som man annars inte brukar förknippa med Hepatica.

Våriris

I en väldränerad rabatt i soligt läge har jag planterat våriris i olika färger. En del kommer tillbaka år från år medan andra blommar första året efter plantering för att sedan aldrig visa sig mer. De klarar vinterkylan bra men vill gärna ha torrare och varmare under viloperioden  än jag kan ge dem.  

Iris histrioides 'Lady Beatrix Stanley'

'Gordon'

'Rhapsody' och 'Blue Note'

En av de bästa är 'George'. Den är bland de tidigaste och förökar sig bra. När lökarna står så här tätt är det dags att dela dem för att man bättre ska kunna uppskatta varje blommas skönhet.  Jag brukar vänta med att dela dem tills bladen vuxit ut helt.

Iris reticulata 'George'

Iris (reticulata gruppen) 'Katherine Hodgkin'.

Iris 'Katharine Hodgkin' är en annan pålitlig våriris som både överlever och förökar sig i en väldränerad rabatt.

Sol och vintergäck

Idag vill jag hylla vintergäcken.

Man måste beundra livskraften hos denna knöl som jag hittade på komposthögen. Helt utan skydd men ändå på väg att börja blomma.

Trots bitande kyla strålar blommorna ikapp med solen och den gula mattan under praktmagnolian blir större för vart år.

Bina älskar de gula blommorna och vid den här tiden på året brukar det vara mycket surr i vintergäcken.
Den här bilden är inte från i år. Inga bin har vågat sig ut i kylan ännu.

Eranthis hyemalis 'Schlyters Orange'.

Färgen är mer varmgul än orange men bredvid den vanliga gula ser man färgskillnaden.

 Eranthis hyemalis 'Flore Pleno'

En knopp av den fyllda formen av vintergäck är på väg att spricka upp.

Den är lika tålig och lättodlad som den enkla och sår sig rikligt.

Eranthis hyemalis 'Schwefelglanz' har en mild svavelgul färg som går bra ihop med gyllengula honungsgömmen.  Sår sig själv och dyker upp som blekare fläckar bland de vanliga vintergäcken.  

Sist och minst är Eranthis pinnatifida, en liten pärla väl värd extra omsorg. Jag har den i en kruka i min kallbänk och där överlever den år från år. Den har inte förökat sig nämnvärt och mina frösådder har inte varit särskilt lyckade. Jag är nöjd så länge den klarar sig.

Dela och plantera om blåsippor

Ovanligt kallt för att vara mitten av mars. Ute i kallbänkarna och trädgården händer inte så mycket med blåsipporna.
De plantor jag tog in i svala rummet har nu blommat färdigt och börjat bilda frö. Årets nya blad är läckert glansiga och fräscha.

Hepatica 'Bavarian Blue' har vuxit på sig bra sedan förra året och nu när blomningen är över är det dags att plantera om den. Om det går ska jag passa på och dela den samtidigt.

Bavarian Blue

När jag tippar ut den ur krukan ser jag att rötterna är långa och fina. Det är inte svårt att förstå att blåsippor tycker om djupa krukor. De blåsippor jag har ute i trädgården får aldrig så djupt rotsystem eftersom min jord är lerig och ganska kompakt, alltså inte optimal för en växt med rötter som vill leta sig långt nedåt i lövmyllan.

Jag reder ut rottrasslet med fingrarna och ser att det finns tre bladrosetter med egna rötter. Jag nöjer mig med att göra en delning. Försiktigt letar jag upp bästa stället att dela på så att brottytan blir så liten som möjligt.  

Rötterna trimmar jag till lagom längd så att de får plats i sina krukor utan att böjas eller klämmas ihop. Det finns ju gränser på hur djupa krukor man kan ha. 

Jag har ingen speciell jordblandning till mina blåsippor utan använder vanlig blomjord av god kvalitet. För att den inte ska bli alltför kompakt blandar jag upp den med grus eller perlite.  Har jag halvförmultnad lövkompost brukar jag lägga det som topping i krukorna men i år är allt fruset ute i trädgården så det får vänta till senare.  

Det är viktigt att rothalsen inte kommer helt under jord. Jag brukar börja med att fylla halva krukan med jord ända upp till kanten och sedan bre ut plantans rötter jämt över jorden. 

Så fyller jag på med jord över rötterna och ser till att rothalsen hamnar uppe i jordytan. Nu räcker det att knacka krukan i bordet för att plantan ska sitta bra. Jorden ska inte tryckas till. Återstår bara att vattna igenom jorden.   

Den större delningen fick byta till en större kruka. Nu får plantorna stanna inne tills kylan ger med sig och måste sedan vänjas vid sol och vind.    

Blåsippskorsningen 'Fantastica' har också hunnit få nya fina blad. De är verkligen stora.

Jag pollinerade blommorna med pollen från Hepatica maxima och följer nu med spänning vad som händer med fröställningarna. Jag vet inte om det överhuvudtaget är möjligt att korsa H. maxima med 'Fantastica'.  
Det ser ut som om det finns ett par fröämne på varje blomma som sväller upp mer än de andra. Är det så att 'Fantastica' ändå hade lite eget pollen tillräckligt för att befrukta sig själv eller är det min pollinering som tagit?

Vackra bönor ....och så Arne

Varje år blir det fler och fler sorters bönor i min frölåda.  En del har jag från början fått via föreningen Sesam och en del kommer från fröfirmor som Runåbergs och Impecta.  De sorter jag tycker om samlar jag och sparar utsäde av år från år.

De kan se väldigt olika ut:

Fläckiga som Jacobs Cattlebean och Sloalycke, båda kokbönor.

Helvita som störbönan, Svensk vit, en böna som togs med till Amerika av emigranter och som sedan kommit tillbaka. 

Svartvita Yin Yang som kan ätas späd som brytböna eller skördas senare och användas som  
kokböna.

Några är glänsande svarta som brytbönan Nautica, en fantastiskt rikgivande böna. Varje år fryser jag in de långa, tunna bönskidorna och har haricot verts för hela vintern och våren.

Det är något lustfullt, sinnligt med bönor. Man vill röra vid dem, låta dem rinna mellan fingrarna som vackra pärlor.  Så är det inte med bondbönan Arne! Ska jag vara helt ärlig är det faktiskt den fulaste böna jag träffat på men ändå helt klart en böna som väcker habegär.

De första fick jag från föreningen Sesams frölista 2016 och blev positivt överraskad över hur lätt det var att odla bondbönor. Den hösten lagade jag goda bondbönsoppor och använde kokta bönor i sallader.  Bondbönor är gott, mycket gott. 

2017 sådde jag igen bondbönan Arne och fick nu så stor skörd att jag tyckte jag kunde dela med mig av mina frö i Sesams årliga frölista.  

Arne är en hett eftertraktad böna förstod jag ganska snabbt.  Det strömmade in förfrågningar. Under ett par veckor skickade jag ut flera hundra bönor till Sesammedlemmar innan mitt lager sinade. 
Nu hoppas jag att det kommer att odlas massor med Arne-bönor runtom i landet så att fler kan dela med sig av frö nästa år.  
Till alla besvikna som blev utan kan jag bara önska bättre tur nästa år.