Valborgsmässoafton..... vitt,vitt, vitt

Vårvindar friska passar  alldeles väldigt bra idag men de varken leker eller viskar utan ryter och sliter i nyutslagna blad och blommor. 
Praktmagnolian som med minsta marginal hann öppna sina vita knoppar strör nu redan vita blomblad över gräsmattan i  de hårda vindbyarna.

Av någon anledning minns jag mest Valborgsmässoaftnar som kyliga tillställningar. Huttrande framför brasor med barnen eller ännu längre tillbaks framför AF-trappan i Lund i alltför tunna vårkläder, för att lyssna på studentsångarna som sjöng in våren.   

Jag bläddrar i mina gamla kalendrar och hittar en notering från 30 april 1979: "Snöfall och kallt vid mösspåtagningen".  Undrar om praktmagnoliorna i Lundagård kunde matcha de vita mössorna det året.  Ett år som för övrigt var vitt från första början. Minnesvärt på många sätt. Vår son föddes dagen efter Nyår i ett snöoväder som var något alldeles extra. Hela södra Skåne lamslogs. Tåg och flyg ställdes in. Bandvagnar körde på Lunds gator, inga bussar eller bilar kunde ta sig fram. Jag pulsade genom höga drivor för att komma till BB. Lite snöfall vid valborg kändes säkert ganska överkomligt just det året. 

Jag tycker om vita blommor men att fotografera dem är svårt. Jag har ingen bra teknik utan provar om och om igen med olika inställningar. Har inte riktigt tålamod att lära mig kamerans funktioner. Testar och kasserar istället. 

Vitast av de vita är den fyllda blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex' . Jag minns min lycka när jag lyckades få tag i den på en växtmarknad.  Jag var ny medlem i Trädgårdsamatörerna och blodörten fanns högt upp på min önskelista men också på många andras så konkurrensen om de få som erbjöds var stor.
Denna första lilla rot har med tiden spridit sig och blommar i vita drivor där den trivs. Jag har delat med mig och sålt åtskilliga plantor på senare växtmarknader.  Växter kan man ju ge bort och ändå ha kvar.

Höstljungen har fått  svåra vinterskador hos många odlare i år och så även hos mig. Jag måste ta bort en hel del plantor och ersätta dem med nya.  Vårljungen däremot ser oskadd ut.  Erica carnea 'Winther Princess'  täcker marken under det lilla prydnadskörsbäret Prunus 'Kojo-no-mai' som blommar med hängande vita klockor. En kombination som inte är medveten gjord men som fungerar bra.

I mars var jag och lyssnade på ett mycket trevligt och lärorikt föredrag om trillium av Ulf Sill i Alnarp arrangerat av Skånekretsen av STA. Jag har alltid tyckt det är hopplöst svårt att sätta rätt namn på trebladen och fick nu veta att de flesta vi odlar i våra trädgårdar är korsningar. Skönt att veta. Jag lämnar namnen därhän.  En kan jag dock namnge på doften, Trillium albidum, den sprider sin väldoft i hela trädgården när den blommar.

Kungsängsliljorna verkar vara favoritstället för liljebaggar för tillfället. Bara på den här ruggen satt 8 st.  En gång har jag planterat ut vita och rutiga var för sig. När de sedan sår sig själv blir resultatet mixade grupper.

Allium paradoxum var. normale är en tidigblommande allium med det mycket passande svenska namnet snödroppslök.  Den här varieteten är fullt hanterbar och bildar inte bulbiller  i stället för blommor som Allium paradoxum kan göra. Sprider sig alltså inte så mycket.

Så till sist en vit blåsippa förstås.  Denna fyllda vita från Öland blommar sist av alla. Den börjar som en oansenlig liten brun knopp som slår ut alltmer i vitt och brunrosa. Finalen är alltid storslagen i vitaste vitt. 

Bråda tider

Ledig helg och fint väder är en kombination som inte så ofta sammanfaller.  Den här gången blev det så och det känns i musklerna.  En behaglig trötthet sprider sig i kroppen och det känns i ansiktet att solen tagit.

Nu är sista omgången potatisar i jorden.  Skönt att ha det gjort. 
Det händer mycket på kolonin redan så här tidigt:
Sparrisen börjar sticka upp och rabarbern är stor nog för årets första paj. Den kinesiska gräslöken är grön och fin och luktar så gott när jag klipper i den.  Flera grönkålsplantor har klarat sig bra igenom vintern. De står och vajar på höga kala stammar men i toppen finns nya späda blad att plocka. Gott!  
Hemma har jag precis sått både grönkål och spetskål för förkultivering. Sådd och skörd på samma gång - inte illa.   

I trädgården har blåsipporna blommat över alldeles för fort. När jag gick ut med kameran i morse fanns inte mycket kvar att fotografera.  Det har inte varit någon brist på pollinatörer och det har säkert bidragit till att förkorta blomningen. När blomman väl är befruktad behöver den inte längre de färgglada blombladen för att locka till sig bin och humlor.  Lite har jag ändå hunnit få på bild under veckan som gått.

Hepatica transsilvanica

En rosa jungfru dvs. den saknar ståndare.

H. nobilis 'Odette' (den rosa).

Hepatica 'Blue Jewel'.  En blåsippa som inte går att ta miste på. 

Lite blandat i krukorna

Hepatica transsilvanica 'Sternenglanz'

Mörkblå ungersk blåsippa

Klöverformade blad

           

och en stjärnformad blomma.

Hacquetia epipactis 'Thor'

Nunneörterna brer ut sig alltmer.

Julrosor

Värmen har kommit och i trädgården är det full vårshow. Allt blommar samtidigt och jag har svårt att ta in allt som händer.  Det skulle vara skönt att bara sitta under päronträdet och njuta av blommor och humlesurr men nu när jorden reder sig är det hög tid att starta med vårsådderna på kolonin.

Rädisor och morötter har jag sått idag och lite av sättpotatisen fick jag också ner. I år blir det bl. a. Amandine och Princess som båda är gamla favoriter.  De har legat och fått fina knubbiga groddar i uthuset.

Från början var tanken att jag skulle ha kolonin till frösådder av prydnadsväxter som julrosor och dagliljor. Det blev för mycket krukor och alldeles för trångt hemma i trädgården.  Ganska snart upptäckte jag hur roligt och givande det är att odla ätbart och nu är det grönsaker och frukt för hela slanten. 

Nja, det är ju inte riktigt sant, de flesta av julrosorna finns kvar.  Frosten har gått hårt åt dem i år men de blommar ändå hyfsat. 
Alla är frösådda och har alltså inga namn förutom Helleborus x hybridus.  

 Det är inte bara växterna som vaknat i värmen. Jag hittade första liljebaggen på en kejsarkrona. Nu blir det till att inspektera liljeväxterna dagligen och klämma baggarna innan de hinner lägga ägg. Jag brukar förlora den kampen.

På koloniområdet är man aldrig ensam. Odlingserfarenheter och växter byts och skänks mellan odlare.  Förra året delade jag med mig av växter till ett par nya odlare och idag fick jag den här som tack.  Är det inte alla vi glada kolonister som dykt upp igen efter vintervilan?  Det tycker jag det ser ut som.

                 

Nu är det vår

Igår när jag kom hem från jobb kände jag att det vänt, att våren äntligen kommit. 
Årets första bin surrade omkring i vårblommorna. En stor humledrottning kravlade yrvaket omkring i krokusens utslagna blommor.
Kajorna flög med pinnar till sitt bo i uthusets gamla skorsten och koltrastarna jagade ilsket iväg inkräktare från sitt revir.  Till och med en sliten färglös nässelfjäril såg jag fladdra omkring efter nektar i trollhasseln .

Idag är det mest blåst och regn men det är ju inte kallt längre och det känns så skönt.

En märklig filur flög runt bland krokusen. Inte var det lätt att få någon skarp bild på den då den inte satt stilla mer än någon sekund.  Vad kan det här vara .... fluga, bi, humla?

Benen är lurviga och visst ser det ut som om den har skägg.  Efter mycket letande och googlande tror jag att jag hittat vad det är:  Vårpälsbi, Anthophora plumipes. 
När nästa soliga vårdag kommer ska jag ha kameran beredd med macro-linsen och försöka få en bra bild på den. 
Alla djur (utom fästingar och mördarsniglar är välkomna i min trädgård).

Nytt på blåsippsfronten

En korsning mellan H.nobilis var. acuta och Hepatica nobilis var. pyrenaica  som fått namnet 'Ann'. Färgen är milt ljuslila och blombladen många.

En japansk frösådd blåsippa. Det här är den rödaste jag har. Även ståndarsträngar och pollenknappar är knallröda. I år pollinerar jag flera av mina blekrosa H. nobilis med pollen från denna med baktanken att få fram ljusa blommor med färgade ståndare.