Valborgsmässoafton..... vitt,vitt, vitt

Vårvindar friska passar  alldeles väldigt bra idag men de varken leker eller viskar utan ryter och sliter i nyutslagna blad och blommor. 
Praktmagnolian som med minsta marginal hann öppna sina vita knoppar strör nu redan vita blomblad över gräsmattan i  de hårda vindbyarna.

Av någon anledning minns jag mest Valborgsmässoaftnar som kyliga tillställningar. Huttrande framför brasor med barnen eller ännu längre tillbaks framför AF-trappan i Lund i alltför tunna vårkläder, för att lyssna på studentsångarna som sjöng in våren.   

Jag bläddrar i mina gamla kalendrar och hittar en notering från 30 april 1979: "Snöfall och kallt vid mösspåtagningen".  Undrar om praktmagnoliorna i Lundagård kunde matcha de vita mössorna det året.  Ett år som för övrigt var vitt från första början. Minnesvärt på många sätt. Vår son föddes dagen efter Nyår i ett snöoväder som var något alldeles extra. Hela södra Skåne lamslogs. Tåg och flyg ställdes in. Bandvagnar körde på Lunds gator, inga bussar eller bilar kunde ta sig fram. Jag pulsade genom höga drivor för att komma till BB. Lite snöfall vid valborg kändes säkert ganska överkomligt just det året. 

Jag tycker om vita blommor men att fotografera dem är svårt. Jag har ingen bra teknik utan provar om och om igen med olika inställningar. Har inte riktigt tålamod att lära mig kamerans funktioner. Testar och kasserar istället. 

Vitast av de vita är den fyllda blodörten, Sanguinaria canadensis 'Multiplex' . Jag minns min lycka när jag lyckades få tag i den på en växtmarknad.  Jag var ny medlem i Trädgårdsamatörerna och blodörten fanns högt upp på min önskelista men också på många andras så konkurrensen om de få som erbjöds var stor.
Denna första lilla rot har med tiden spridit sig och blommar i vita drivor där den trivs. Jag har delat med mig och sålt åtskilliga plantor på senare växtmarknader.  Växter kan man ju ge bort och ändå ha kvar.

Höstljungen har fått  svåra vinterskador hos många odlare i år och så även hos mig. Jag måste ta bort en hel del plantor och ersätta dem med nya.  Vårljungen däremot ser oskadd ut.  Erica carnea 'Winther Princess'  täcker marken under det lilla prydnadskörsbäret Prunus 'Kojo-no-mai' som blommar med hängande vita klockor. En kombination som inte är medveten gjord men som fungerar bra.

I mars var jag och lyssnade på ett mycket trevligt och lärorikt föredrag om trillium av Ulf Sill i Alnarp arrangerat av Skånekretsen av STA. Jag har alltid tyckt det är hopplöst svårt att sätta rätt namn på trebladen och fick nu veta att de flesta vi odlar i våra trädgårdar är korsningar. Skönt att veta. Jag lämnar namnen därhän.  En kan jag dock namnge på doften, Trillium albidum, den sprider sin väldoft i hela trädgården när den blommar.

Kungsängsliljorna verkar vara favoritstället för liljebaggar för tillfället. Bara på den här ruggen satt 8 st.  En gång har jag planterat ut vita och rutiga var för sig. När de sedan sår sig själv blir resultatet mixade grupper.

Allium paradoxum var. normale är en tidigblommande allium med det mycket passande svenska namnet snödroppslök.  Den här varieteten är fullt hanterbar och bildar inte bulbiller  i stället för blommor som Allium paradoxum kan göra. Sprider sig alltså inte så mycket.

Så till sist en vit blåsippa förstås.  Denna fyllda vita från Öland blommar sist av alla. Den börjar som en oansenlig liten brun knopp som slår ut alltmer i vitt och brunrosa. Finalen är alltid storslagen i vitaste vitt.