Hösten är här

Det regnar mest varje dag och jag blir rastlös över allt jag inte kan göra när det är vått ute. Buxbomen hann jag i alla fall klippa för andra gången i år innan det blev alltför blött. Nog för att den växer långsamt men de formklippta buskarna förlorar fort sina former utan årlig frisering och förra året vågade jag inte klippa alls.

Jag har ganska mycket buxbom av olika slag, både friväxande och klippt. Mina formklippta buskar och häckar har alla börjat som sticklingar från en gammal buxbom som fanns på tomten när vi flyttade hit. Det är så lätt att dra upp nya plantor, bara att sticka rakt ner i jorden där man vill ha dem (billigt och bra). 

Det var så den låga häcken vid altanen blev till.  Tomten sluttar ner mot huset och för att inte få grus och jord ner på altanen byggde vi en stödmur. Jag störde mig på murkanten som var stel och hård och tänkte att en grön häck kunde mjuka upp intrycket. En rad med buxbomsticklingar stacks ner längs med murkanten och efter några år var de stora nog att forma till en låg häck. Nu många år senare fungerar det fortfarande bra.

Uppifrån trädgården syns inte muren alls.

I rabatten ut mot gatan står 'Blauer Heinz', en blågrön buxbom som växer naturligt som ett klot. Jag har aldrig format den utan putsar den bara lite så den inte blir för stor.

Buxus sempervirens 'Blauer Heinz'

Den lilla 'Morris Midget' växer inte alls eller åtminstone väldigt sakta. 

Buxus microphylla var. japonica 'Morris Midget'

Bland ljungen i samma rabatt har det börjat dyka upp lingonplantor. De är inte planterade och jag vet inte riktigt hur de kommit dit, kanske har frö följt med barr som jag täckt jorden med här.  Bladen är fina och de tycks klara torka bra så de får vara kvar.

Halva september har gått och trots att det fortfarande är varmt i solen känns hösten i luften. Höstlökar börjar sticka upp och en del blommar redan. Som vanligt har jag mycket kvar att göra i trädgården och på kolonin och vill gärna att kyla och ruskväder väntar ett tag till.  Tid att plocka fram underställ och gummistövlar.

Crocus banaticus 'Albus'

Colchicum, tidlösa

Colchicum

Körsbärsbenveden lyser i rött och orange, så full av frö i år att grenarna bågnar av tyngden.

Euonymus planipes, körsbärsbenved

 


Vid den här tiden på året går det bra att plantera om och dela blåsippor. Just efter blomningen på våren och när det börjar bli svalare under hösten är tillväxten som störst. Jag planterade om de flesta av mina krukodlade i våras men några behöver redan djupare krukor. Det märker jag på att rötterna har vuxit en bra bit ut ur hålen i krukans botten och ner i sanden.

När jag tittar igenom mina bänkar passar jag på att klippa bort fula blad och leta efter sniglar som försöker gömma sig under krukorna. Den här gången hade jag tur och hittade bara några snäckor.

Dessutom hittade jag en till som inte känner för höst riktigt ännu. Det är inte ovanligt att enstaka blåsippor blommar utanför säsong men den här hade jag inte sett förut. Det är en frösådd efter den japanska 'Hohobeni'.   

Hepatica nobilis var. japonica f. pubescens, frösådd efter 'Hohobeni'

Trevlig fortsatt höst önskar jag alla trädgårdsvänner.

Ollonborrar

Regn stod överst på önskelistan och det har vi fått med råge. Bara de sista dagarna har det kommit över 70 mm och det mesta i häftiga störtskurar.  Alla uppsamlingskärl är överfulla och dammen rinner över. Det har inte hänt på många år.  Jorden är mörk och full av mask. Det luktar gott i hela trädgården.

Potatisen hann jag ta upp innan regnet kom och knölarna fortfarande var torra. Skörden är god men många potatisar är små eftersom blasten vissnade ner så tidigt på grund av torkan. 
Att skala eller skrapa de minsta är för mycket jobb, lättare då att bara skrubba dem rena och rosta dem oskalade i ugnen med lite olja och flingsalt. Gott blir det också.

Några potatisar hade gnagskador och skadegörarna ertappades på bar gärning så det är ingen tvekan om att det var ollonborrens larver som varit i farten.

I våras när jag började förbereda marken för sådd och plantering såg jag hur fullvuxna ollonborrar kravlade omkring där jag rört om. Det såg märkligt ut och jag trodde först det var jag som råkat skyffla jord över dem men efter att ha läst på lite förstod jag att de faktiskt grävt sig upp ur jorden.

Ollonborre på väg upp ur jorden

Mycket kortfattat ser deras livscykel ut så här: Under sommaren lägger den befruktade honan äggsamlingar under jord. Efter att äggen kläckts lever larven nere i jorden i flera år. Den livnär sig på rötter och knölar och blir till slut 4 -5 cm lång och rejält tjock. Man förstår varför den kallas för fettpölsa. 
Fjärde sommaren gräver den sig ännu djupare ner i jorden och förpuppar sig. Efter ungefär en månad kläcks den färdiga ollonborren som stannar kvar under jord tills nästa vår. Då gräver den sig upp till ytan och flyger upp i lövträdens kronor för att äta av blad och knoppar. Under kvällstid i maj-juni svärmar de och när honan blivit befruktad lägger hon sina ägg 20-30 cm ner i jorden.  

En ollonborre som just kommit upp ur jorden.  Kroppen är fortfarande till stora delar täckt av päls.

Jag har hittills bara haft ett fåtal potatisar som blivit förstörda och inte hittat särskilt många larver. De feta larverna har fåglarna fått ta och skalbaggarna som kom upp ur jorden i våras lät jag vara. Antagligen dumt och sentimentalt men det kändes på något sätt onödigt att missunna dem deras korta liv ovan jord.  I andra fall har jag inga sådana betänkligheter, en spansk skogssnigel knipsar jag gladeligen huvudet av och liljebaggar klämmer jag mellan fingrarna med inte så lite tillfredställelse.
Jag har helt enkelt inte sett ollonborrarna som något problem tidigare men nu har jag fått mig en tankeställare. I förra veckan bestämde jag mig för att flytta några blåbärstry som vuxit dåligt. I år såg de värre ut än någonsin och jag kunde inte förstå vad det berodde på. När jag grävde upp dem hittade jag larver av ollonborrar i jorden under dem och de hade tuggat i sig det mesta av rötterna. Med ens blev det väldigt tydligt vilken skada några hungriga larver kan ställa till med.  
Jag tror inte jag kommer att vara lika snäll mot ollonborrarna nästa år.



Liljor

Tre liljelökar hade vi med oss hem från växtmarknaden i Kiekeberg i våras. Sortimentet var stort och varför det blev just de här tre vet jag inte riktigt. Stundens infall utan någon djupare tanke på färg, storlek eller lämplig placering.  
En av liljorna hamnade på kolonin och de två andra här hemma. Våren var kall och det dröjde innan de började visa sig ovan jord. Jag trodde inte det skulle blomma i år men när de väl kom upp växte de med fart. 

Först ut var den min man valt. Knopparna blev allt större och bulligare men det tog en evighet innan första blomman slog ut … pang som ett knytnävsslag mitt i solarplexus.  
Illande gul, enormt stor med styva blomblad i tre lager och en bedövande doft. 
Min man gillar den skarpt och jag blir så full i skratt över dess gränslösa svulstighet att det nog får ses som ett bra val trots allt.

Lilium 'Exotic Sun'

Knopparna på lilja nummer två var också stora och när blommorna slog ut såg de alldeles för tunga ut för den lilla stjälken. Någonstans tycker jag mig minnas att den här kan bli rejält hög. Milde tid! Vad tänkte jag på? Färgkombination rosa och varmgult tycker jag i alla fall om och doften är diskret.

Lilium 'Rising Moon'

Den tredje har inte slagit ut ännu och har betydligt mindre knoppar. Vit och dubbel ska den bli och är förhoppningsvis mer lättplacerad än de andra två. 


Följ fler trädgårdsbloggar på

Trädgårdsfägring

Högsommar

Den ena varma dagen avlöser den andra. Morgnar och kvällar är sköna och jag hinner med lite trädgårdsjobb både på kolonin och här hemma.

Kolonin

När kylan slog till sent i våras kändes det som om det inte skulle bli någon skörd alls i år men nu rullar det på som vanligt.  Gul lök och potatislök torkar i solen. Bondbönorna är skördade, kokade, skalade och frysta. Potatisen håller jag på att ta upp en rad i taget. Rödbetor och morötter tar vi än så länge bara hem vad vi behöver för tillagning. Resten får stå kvar och växa ett tag till.
Havtornen är plockade (med möda).  Blåbär och björnbär plockar jag efterhand som de mognar. De flesta äter vi upp direkt, svårt att motstå de varma, söta, solmogna bären men det bli lite att lägga i frysen också.

Gången upp till kolonistugan kantas av dagliljor och sommarrudbeckia

Vi har inte fått mycket regn och grönsakerna behöver vattnas regelbundet. Jag åker till kolonin på kvällarna när det är någorlunda svalt. 
Blommorna får klara sig utan vatten och det syns på dagliljorna som börjar få gula blad. Tokblommar gör de likväl. 

Sommarrudbeckior sår sig överallt och jag kan inte låta bli att tycka om dem. De klarar torka utmärkt och står stadigt utan stöd. Blomfärgen varierar från helt gult till mörkt brunrött och många har fina mönster.  Rötterna är ytliga och även stora plantor är lätta att dra upp om de hamnat fel. Som snittblommor är de hållbara. Min mor fick en bukett för två veckor sedan och den står lika fint fortfarande.

Sommarrudbeckia

Rosenskäror och ringblommor sår sig också rikligt och jag låter dem hållas även om det ofta blir en rörig mix av färg och form. Det får vara lite fritt och egensinnigt. Odlarglädjen är det viktigaste.

Sommarrudbeckior bland liljor, rosor, lavendel och hortensia

Lotterna gränsar till varandra och det är svårt att se var en slutar och nästa börjar.  

De vita floxen på min lott framför grannens maffiga bönor

Jag har inte mycket rosor i mina rabatter men några växer på lotten, ett minne från tidigare ägare. Den här är nästan självlysande. Jag vet inte vad det är för en men den påminner om Superstar som fanns i mina föräldrars trädgård.
.

Hemma

Tidiga morgnar blir det vattning och trädgårdsarbete hemma innan den värsta hettan slår till. Allt regnvatten jag sparat är slut sen länge och jag försöker att begränsa vattningen till ett minimum men det börjar bli riktigt torrt igen.  Inför kommande omplanteringar till hösten lägger jag på minnet vilka växter som ser bra ut även vid torka och som är extra värda att spara och vilka växter som kan behöva en skuggigare plantering eller som, hemska tanke, inte fungerar alls i min trädgård.

Av högsommarblommande perenner ligger solhatt, flox, anisisop, röllika, solbrud och dagliljor bra till än så länge. 

Fjärilarna trivs bra i värmen och när det är vindstilla fylls trädgården av dem.  

Påfågelöga på solhatt

och på solhatten Echinacea purpurea 'Magnus Exklusive'

'Magnus' köpte jag för många år sedan hos Landsbergs Perenner i Påarp, det som en gång var Magnus Nilssons egen plantskola. Den är lika omtyckt idag som då, både av fjärilar och mig.

Mitt på dagen håller jag mig helst inne i skuggan. Värmen som varit den senaste veckan är för bra för mig. 

Fler trädgårdsbloggar finns här:

Vardagsdramatik

Hela veckan har vi haft barnbarn boende hos oss. Härligt och intensivt med mycket lek, spel och stoj. Nu är det märkligt tyst i huset igen. Maggi (hunden) och Laban (katten,) som inte missat en sekund av upptågen, är helt utslagna och sover tungt. Jag kan med gott samvete växla ner och gå ut och lukta på mina blommor igen.


Vi har fått regn, mycket regn. Alla tunnor och baljor är fyllda för framtida behov. När jag går runt i trädgården blir jag blöt, inte av regn men från droppande bladverk. I år har allting vuxit otroligt mycket och vart jag går stöter jag till regntunga buskar och trädgrenar. Stigarna har plötsligt blivit väldigt smala. Det är bara att inse att trädgården blivit övermogen, nästan förväxt.

Hög tid att fundera över vad som måste tas bort eller flyttas till hösten. Svårt men nödvändigt.

Dagliljegallmygga och äppelspinnmal

Med en påse i handen går jag min runda och passar på att plocka bort alla missformade dagliljeknoppar jag hittar. Öppnar man en sådan knopp ser man de vita små larverna av dagliljegallmygga som finns där inne. Det brukar bara vara de första knopparna på säsongen som är angripna och blomningen blir inte påverkad då det oftast finns mängder av knoppar kvar som är friska. Jag samlar fulknopparna i påsen och slänger dem i grovsoporna.

I påsen hamnar också samlingar med äppelspinnmal från äppelträden. Larverna spinner trådar runt sig och äppelbladen som de äter upp. I år är det mycket ohyra i äppelträden men nästan ingen frukt. 

Och så en glad upptäckt. Fembladsazalean har återuppstått! 

3 juni - frusen R. quinquefolium

7 juli - grön R. quinquefolium

Dactylorhiza

Förra året delade jag den mörka orkidén som jag har under namnet Dactylhoriza foliosa.  Namnet är jag mycket tveksam till och vid bildletningar hittar jag liknande med andra namn t ex D. elata. Troligtvis är det en trädgårdskorsning som så många andra av handnycklarna som odlas. Mina delningar tog sig bra och de flesta har blommat. Om några år kommer de att fylla ut hela buxbomsrektangeln.

Trädgårdsdramatik

Det är sällan tråkigt med trädgård och ibland kan det bli riktigt dramatiskt.
Under de varmaste dagarna orkade jag knappt röra mig. Satte mig istället framför en av stjärnflockorna för att ta bilder på ett litet solitärbi som jag sett där flera gånger förut.

Jag knäpper bild efter bild på biet ur olika vinklar samtidigt som jag i ögonvrån ser något som flyger snabbt fram och tillbaka över blommorna. En blixtsnabb attack och biet är infångat och fasthållet. När jag förstorar upp bilderna ser jag att det är någon slags stekel som tagit biet. Båda insekterna är små, under 10 mm, så det är svårt att med bara ögat se vad som händer. 

Det finns steklar som fångar honungsbin, bivargar, men de är betydligt större. Det finns många steklar som tar larver som föda till sina egna larver. Det här är något annat. Jag måste se mer för att förstå vad som händer och sätter mig på post vid stjärnflockan. Den här gången är jag beredd och när ett nytt bi faller offer för stekeln får jag bättre bilder.  

Rovstekeln håller sig kvar i stjärnflockans blomma med bara ett ben och med allra yttersta tåspetsen (eller vad det nu kan heta på en insekt) och klarar av att bära upp tyngden av både sig själv och biet. Vilken akrobat!

Efter en hel del sökande är jag ganska säker på att det här är Cerceris rybyensis. En rovstekel som specialiserat sig på att fånga solitärbi.

Biet har inte en chans. Rovstekeln är en mästerlig flygare som alltid väljer snabbaste vägen till sitt mål. Ett snabbt bedövande bett i nacken och sedan slår den benen om biets kropp och transporterar hem det till sitt bo. Det paralyserade biet lever några dagar och blir hållbart foder åt rovstekelns larver. 

Källa: Mer om rovstekeln kan man hitta här:  Rovstekeln från Ribby - Cerceris Rybyensis av Lars Olof Persson.

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/06/Rovstekeln.pdf

Fler trädgårdsbloggar finns här:

Regn och åska

Vaknade tidigt igår morse av åska som skakade huset. Regnskurarna som följde var så häftiga att gatan utanför flöt. Det enda jag kunde tänka var: Vilket slöseri, allt detta vatten som bara rinner bort. Förra sommaren har satt sina spår och vatten känns som något av de värdefullaste vi har.

Jag är glad för hängrännan som min man satt upp på uthuset men baljan vi satt under för uppsamling blev snabbt full och jag gav mig ut i ovädret för att hinka över vatten till alla möjliga baljor jag kunde hitta.
Dammen blev också full till brädden och det är en bra reserv att ha om det skulle bli bevattningsförbud senare i sommar.

När det klarnade upp och slutade regna gick jag en runda för att se om något farit illa men det verkar inte så.  Häckar och träd mildrar blåsten och tar udden av de värsta skyfallen.

Allium 'Globemaster' svajar hit och dit på sina höga stjälkar men står pall.

Det gör inte jättevallmon men det har varken med regn eller vind att göra. Den lägger sig alltid när blommorna slår ut. Bara stjälkar med outslagna knoppar står fortfarande upp.

Papaver 'Royal Chocolate Distinction'

Jag tror varenda iris i trädgården blommar och de har klarat sig fint.

Bra som regnskydd är de också.




Bara den allra högsta skäggirisen blev lite tung i knoppen av all väta.

Snabba vingar swishar runt mig som papperssvalor genom luften och jag förstår att det är tistelfjärilarna som kommit. Vilka flygakrobater, så snabba. Jag har läst om invasionen i år och deras långa resa från Afrika men inte sett dem förrän nu. Flera har trasiga vingar och ser ganska slitna ut men det tycks inte hindra dem.  Ingen har tid att sitta stilla länge nog för att fångas på bild.
Nässelfjärilen däremot tar det lugnt och vilar på ett rabarberblad.

Stewartian är full av knoppar i år. Den som annars brukar blomma så sparsamt.

Stewartia pseudocamellia, skenkamelia

I maj var jag säker på att frosten tagit den nyplanterade blomsterkornellen. Bladskotten var bruna och fula. Så fel jag hade.

Cornus kousa 'Nicole'

Det verkar som om allting blommar extra mycket i år som en följd av torkan förra året. Gyllenlönnen blommade tidigare i vår och nu kommer de röda näsorna.

Acer shirasawanum 'Aureum', japansk gyllenlönn

En buske som alltid blommar rikt är Sophora davidii.

Sophora davidii

Letar man efter humlor så hittar man dem här. De är som tokiga i blommorna.

Under kvällen drog nya åskväder in över oss och det regnade långt in på natten. Tror inte jag behöver vattna på ett tag nu. Skönt!

Fler bloggar finns här

Våren är över

I morse var det segt att komma ur sängen. En långhelg full av trädgårdsarbete sätter sina spår i kroppen.

Odlingen på kolonin är äntligen igång.  Den sena frosten har försenat sådder och utplanteringar. När värmen väl kom fick vi också regn. Värme och regn betyder ofelbart massor av nytt ogräs att rensa. Det har varit drygt men nu känns det som om det vänt. Potatisens första blad blev frostbitna men klarade sig och kommer fint liksom lök och purjolök. Bondbönsplantorna är redan kraftiga och fina. Duvorna som gärna plockar både ärtor och bönor verkar inte intresserade av bondbönorna.
Sparrris har vi ätit på alla tänkbara sätt. Den börjar bli stabbig och sista skörden förväller jag och fryser till soppor, pajer och gratänger.
Raderna med morötter och rödbetor börjar synas. Jorden har nog varit för kall för tillväxt tidigare.
Jag har smakat de första bären på blåbärstryn. Surare än amerikanska blåbär men ganska goda. Det tycker fåglarna också som hunnit skörda före mig.

Bönor provar jag flera olika sorter varje år och kokbönan Sloalycke har blivit en favorit som jag alltid sår.   Efter skörden lägger jag undan det jag behöver för nästa års sådd och sparar resten av bönorna i stora glasburkar. Det tar tid att tillaga torra kokbönor och av erfarenhet vet jag att det ofta inte blir av. För att få någon nytta av bönorna gör jag numera stora satser för frysning. Lätt och praktiskt med färdiglagade bönor i frysen som inte behöver omständliga förberedelser.  Jag blötlägger och kokar en rejäl sats i största grytan. Fryser sedan in lagom portioner för att använda till sallader, grytor och soppor under vinter och vår. Det går bra och är gott att blanda ut köttfärs med mixade bönor eller varför inte göra helt vegetariska biffar. Mina vackra bönor i glasburkar blir uppätna istället för att bara ta upp plats i skafferiet.  

Sloalycke blev faktiskt helt och hållet uppäten märkte jag i år när jag skulle så den. Precis den bönan hade jag glömt lägga undan utsäde av. Vad trött jag blir på mig själv!

Här hemma har den milda, fräscha vårgrönskan övergått i nästan brutal sommargrönska på bara någon vecka.  Jag känner mig inte redo för de bullriga, glada sommarfärgerna ännu.
Med kameran i hand navigerar jag förbi röda bondpioner och orange vallmo på jakt efter de sista resterna av våren.
Långt inne vid häcken under magnolian hittar jag en sen tulpan. Inte så gul längre men inte helt vissen. Ett minne från syskonparet som bodde här för länge sedan.  En gång måste den ha stått i sol mellan syren och bokberså. Nu är den skuggad från alla håll och sträcker sig efter ljus. Hur gammal är den? Minst 50 och kanske 60, 70, 80 år eller äldre. I år ska jag ta upp löken och ge den en bättre växtplats. Det förtjänar den.

Trillium är en av de få växter som vissnar med stil. Några sista tappra kämpar på i värmen.

Och …  that's it!   Våren är över.

Rododendron

När rododendronen blommar är Sofiero förstås ett måste. Dalen ut mot havet är en upplevelse.  Själv åker jag gärna till Krapperups slottspark vid den här tiden. Även där finns maffiga rododendronbuskage och en naturligt vacker parkmiljö med lång, spännande historia. Mycket välskött och inbjudande. Parken är öppen och fri att besöka året runt.

Vi har inte mycket rododendron i trädgården, några tåliga parkrododendron som vi planterade när vi flyttade hit och en par mindre som vi spontanköpt när de var i full blom. De trivs inget vidare.

Första blomningen på Schneeperle. .

Rhododendron Schneeperle

Bredvid en ledsam syn. Fembladsazalean klarade inte de sena frostnätterna. Tveksamt om den överlever.

Rhododendron quinquefolium

Mera milda toner

Jag håller mig kvar vid de milda tonerna och sparar sommaren till nästa inlägg.

Vad kan det här vara för storblommig klematis? Jag hittade den som några tunna trådar utan blad i en skräphög på kolonin. Den trivs bättre på vår södervägg.

 Aldrig har väl rönnarna blommat som i år. Det kommer att bli mycket rönnbär. 

Sorbus cashmiriana, kashmirrönn

Klippörten stortrivs med värme och torka. Ju torrare desto bättre. Alla försök att plantera om eller flytta på den misslyckas. I vanlig jord blir den grön och slutar blomma. Den växer bäst där den själv frösått sig i grus och springor mellan stenar eller som på bilden, intill husgrunden där det är snustorrt hela sommaren. Då får den gråblå blad och massor av rosa blommor.

Aethionema, klippört

Pionen 'Claire de Lune' är en tummelplats för bin. Nästan överblommad men med mycket pollen kvar tydligen.

Paeonia 'Claire de Lune'

Nu har jag vilat mina ömmande muskler framför datorn länge nog. Dags att ge sig ut i det gröna igen.

Läs fler trädgårdsbloggar här: