Vackra bönor ....och så Arne

Varje år blir det fler och fler sorters bönor i min frölåda.  En del har jag från början fått via föreningen Sesam och en del kommer från fröfirmor som Runåbergs och Impecta.  De sorter jag tycker om samlar jag och sparar utsäde av år från år.

De kan se väldigt olika ut:

Fläckiga som Jacobs Cattlebean och Sloalycke, båda kokbönor.

Helvita som störbönan, Svensk vit, en böna som togs med till Amerika av emigranter och som sedan kommit tillbaka. 

Svartvita Yin Yang som kan ätas späd som brytböna eller skördas senare och användas som  
kokböna.

Några är glänsande svarta som brytbönan Nautica, en fantastiskt rikgivande böna. Varje år fryser jag in de långa, tunna bönskidorna och har haricot verts för hela vintern och våren.

Det är något lustfullt, sinnligt med bönor. Man vill röra vid dem, låta dem rinna mellan fingrarna som vackra pärlor.  Så är det inte med bondbönan Arne! Ska jag vara helt ärlig är det faktiskt den fulaste böna jag träffat på men ändå helt klart en böna som väcker habegär.

De första fick jag från föreningen Sesams frölista 2016 och blev positivt överraskad över hur lätt det var att odla bondbönor. Den hösten lagade jag goda bondbönsoppor och använde kokta bönor i sallader.  Bondbönor är gott, mycket gott. 

2017 sådde jag igen bondbönan Arne och fick nu så stor skörd att jag tyckte jag kunde dela med mig av mina frö i Sesams årliga frölista.  

Arne är en hett eftertraktad böna förstod jag ganska snabbt.  Det strömmade in förfrågningar. Under ett par veckor skickade jag ut flera hundra bönor till Sesammedlemmar innan mitt lager sinade. 
Nu hoppas jag att det kommer att odlas massor med Arne-bönor runtom i landet så att fler kan dela med sig av frö nästa år.  
Till alla besvikna som blev utan kan jag bara önska bättre tur nästa år.