Alla dessa äpplen

Det har varit ett makalöst fruktår. Trots att jag gallrade karten hårt i våras är det väldigt mycket frukt som måste tas om hand. 

Jag bakar, steker, kokar, ugnsbakar, fryser!  Ger bort så mycket jag kan. Lägger i komposten.  Låter en del ligga till fåglarna. En granne på kolonin kom och samlade säckvis med fallfrukt som han skulle lägga ut i skogen till älgarna. 

När jag tog upp sista potatisen passade jag på att gräva ner plommon och äpple i fårorna. Gissa om det blir många plommonskott där nästa år.

De sorter som tål att lagras lägger jag i backar i uthuset och det luktar så gott därinne av mognande äpplen.

Några av äppelträden på kolonin ger samma typ av äpplen. Jag vet inte vilken sort det är. De är friska och goda att äta men inte särskilt hållbara.   För att få större variation har jag ympat på andra sorter och då främst valt sorter med bättre lagringsegenskaper.  De flesta ymparna ger bra med frukt. Nedan på bilden är det matäpplet Bramley som imponerar med sin storlek.

Bramley 

Något päronträd har jag inte på kolonin men det räcker mer än väl med det stora gamla trädet som står här hemma.  Gräsmattan är täckt av nedfallna päron. I år är de riktigt goda och söta men trädet är högt och de flesta päronen sitter för långt upp för att vi ska kunna plocka dem. De faller till marken och går sönder. Kajor och kråkor samlas i toppen och kalasar. På marken bråkar trastarna och jagar bort varandra trots överflödet av fallfrukt.  

Pitmaston 

Så vad kan man mer göra med all denna frukt?  Must....kanske?  Ja, varför inte?  Tanken att tillverka hållbar dryck utan socker är tilltalande.  Jag vet inte mycket om musttillverkning men hittar mängder av information på nätet och bestämmer mig för att testa. Har ju inget att förlora - råvaran är både gratis och riklig.    

Äppelmust. Första försöket.

8 kilo äpplen av olika sorter tvättas noga, delas i bitar och körs genom råsaftcentrifug. För att musten inte ska bli för skarp pressar jag i en bit pumpa. Saften silas några gånger genom en finmaskig sil. 

Pastöriserar musten genom att värma upp den till 75-77 C under 15 minuter. Tar ut glasflaskorna från ugnen där de steriliserats i 100 C under minst 20 min. Korkarna kokas för sig i vatten. Sköljer ur flaskorna med natriumbensoat uppblandat i hett vatten. Allt för att musten ska hålla sig länge utan att börja jäsa. Fyller så flaskorna till brädden och sätter på korkarna. Flaskorna med varm must får stå och svalna under en handduk.

Utvärdering: Ca 4 liter must. Råsaftcentrifugen fylldes snabbt av äppelskrafset och fick tömmas flera gånger. Musten blev lite för syrlig för att passa min mage. Det blev väldigt mycket bottensats i flaskorna och det är svårt att hälla från flaskorna utan att få med av bottensatsen.

Äppelmust. Andra försöket.

7 kilo äpplen av olika sorter (valde söta mogna äpplen) + ca 1 kg morötter + en bit pumpa. Den här gången rensar jag bort skaft, fluga och kärnhus på äpplena och skalar morötterna för att få mindre krafs i centrifugen. Silar sen saften genom silduk. Det tar längre tid men saften blir mindre grumlig. Låter också saften stå i kylen över natten för att kvarvarande grums ska falla till botten.
Nästa dag tappar jag över musten till en gryta med hjälp av en tunn plastslang och är försiktig så jag inte får med något av bottensatsen. Värmer upp musten och tappar den på flaskor som i första försöket.

Utvärdering: Ca 4 liter must med fin rosa färg. Ingen bottensats. Söt och mild smak. Gott att blanda med lite mineralvatten som måltidsdryck. 

Kommande försök:  

Nu vill jag prova att blanda äpple och päron. Kanske lite svarta vinbär eller varför inte hallon. Det är riktigt roligt det här och så väldigt lyxigt och praktiskt att ha tillgång till så mycket bär och frukt att experimentera med. 

Höstkrokus 

I trädgården blommar höstkrokusar. Först syns bara små vita spetsar i jordytan men det dröjer inte länge förrän långa veka stjälkar kämpar för att hålla de stora knopparna uppe. Designen är inte optimal och efter i bästa fall någon dags blomning i solen ger stjälken upp och hela skapelsen lägger sig platt på marken.  Vackert så länge det varar och nästan det enda som blommar nu.

Crocus speciosus

De vita blommar sparsamt i år men de som orkat upp är stora och showiga och helt oemotståndliga för en hungrig blomsterfluga.

Crocus speciosus 'Albus'

Min favorit bland de höstblommande är Crocus banaticus.

De vita har redan blommat över men den lila är ganska skön den med.

Crocus banaticus

Miscanthusgräsen har inga veka stjälkar. Vipporna vajar i vinden och glittrar i höstsolen. 

Hösthälsningar till alla trädgårdsvänner.

Här hittar du fler trädgårdsbloggar: