Överraskningar

När trädgården lockar med sol och snudd på sommarvärme dag efter dag vill jag helst vara ute där allt händer. Det blir långt mellan blogginläggen.

Blåsipporna är så gott som överblommade. Nu är det de nya fräscha bladens tid och även här visar blåsippan prov på sin stora mångsidighet.  Vad jag inte visste var att även bladen på de japanska sorterna kan se så olika ut.

En fylld röd japonica och 'Haruno Hawayuki' har båda ganska små blad med tre tydliga lober.

Bladen på 'Ginrin' har en tydlig marmorering.

Hepatica nobilis var. japonica Yellow. Blomman är smörblomsgul med mörkrosa ståndare. Bladen har en något udda form.

Från min korsning H. maxima x H. nobilis ' Indigo Strain' har jag  ett tiotal plantor. Alla skiljer sig åt lite grann och det är just det som är den stora behållningen med frösådd. Det blir överraskningar och det tycker jag om. En av plantorna utmärkte sig med extra stora blommor och nu också med mycket större blad än sina syskon.

Två plantor från samma frösådd Hepatica maxima x Hepatica nobilis 'Indigo Strain'

Ännu en överraskning i år var blåsippan H. nobilis 'White Eye'. Första gången den blommade hos mig var blommorna helt blå och jag misstänkte att jag fått fel sort. 

Nästa gång hade blommorna ett ljusare mittparti men vitt....njae  

                                                   I år har blomman ett tydligt vitt öga och gör skäl för sitt namn

Hepatica nobilis 'White Eye'

Det är märkligt att blommor på samma planta kan variera så mycket från år till år.  

Ute i bänkarna har blåsippssådderna grott bra.  Torkan och värmen förra sommaren gjorde det besvärligt att hålla de små krukorna fuktiga och jag var orolig för att det skulle påverka groningen.  Nu ser jag små gröna blad i nästan alla krukor och kan konstatera att jag som vanligt sått för tätt.   Om två till fyra år börjar de blomma och förhoppningsvis bjuda på många trevliga överraskningar.

Andra frösådder får man vänta längre på. För nio år sedan sådde jag frö från olika stjärnmagnolior och tidigt i våras såg jag att en av dem hade blomknoppar. 

De slog ut samtidigt som vi fick nattfrost och en del blomblad fick bruna kanter men det går ändå att se blommans form. Fröet till denna kom från Magnolia stellata 'Royal Star'.

Ännu längre har jag väntat på att junimagnolian, Magnolia hypoleuca, ska blomma. Den sådde jag för 19 år sen och ännu inte en endaste liten blomknopp.  

Att "förlorade" växter dyker upp igen är också en slags överraskning.  Kanariegul nunneört, Corydalis bracteata hittade jag när jag rensade bort en hel skog av blålila stora nunneörter.  Den trodde jag var borta sen flera år tillbaka.

Corydalis bracteata

En annan växt som återuppstått i vår är en riktig doldis och säkerligen trädgårdens mest anonyma och svårfunna växt.  Den har trådtunna flikiga blad som är bronsfärgade vid utspring. Planterad vid en sten för att jag ska ha en chans att hitta den om den behagar visa sig. Det har den inte gjort på flera år men i år är den där. En gång inköpt på Crüg Farm i Wales som Cardamine lacinata 'Fine Lace', en tandrot hemmahörande i Kanada och USA. Enligt SKUD heter den numera Cardamine concatenata.
Någon större prydnad för trädgården är den knappast, näst intill osynlig som den är.  Just därför får den också vara kvar och kanske, vem vet, överraskar den mig med blommor ett år.

Nästa överraskning är några små skott i en kruka. Att man kan bli så glad för så lite. Jag har i en tidigare blogg skrivit om mitt försök att föröka krolliljan 'Norrland' med lökfjäll. 

De små lökarna på fjällen planterade jag i krukor i höstas och satte ut och nu börjar det hända något.

'Norrland' är en så speciell krollilja att jag bedömer chansen att få fram något lika bra vid frösådd som liten.  I det här fallet är det alltså inte variation jag är ute efter utan exakta kopior och då är det bara vegetativ förökning som gäller.  

Sista överraskningen stod en dag i förra veckan utanför vår dörr och hälsade oss glatt på danska:  "Så er vi her!"  

Två glada damer från Jylland på havebesök är ju alltid trevligt men både jag och min man såg nog ganska korkade ut när vi med tom blick försökte få ihop vem och hur och varför.

Vi hade träffat Susanne på Jylland för några år sedan vid ett växtbyte. Tidigare i år mailade  hon mig och undrade om hon och hennes väninna kunde besöka oss i slutet av maj. 
Jag är aldrig helt bekväm med att visa min trädgård men tänkte att jag nog skulle hinna få lite ordning på röran tills dess.  Det var bara det att Susanne råkat skriva fel månad i sitt mail, hon menade april men skrev maj. 
Nåväl, efter den första förvirringen fick vi en trevlig stund tillsammans med mycket växtprat. För mig var det en nyttig erfarenhet att faktiskt våga visa trädgården precis som den är för stunden. 

Idag ser det ut att bli ännu en dag med sol och vind. Det är redan så torrt överallt att jag börjar få ont i magen. Ska det bli lika eländigt som förra året?  Ute på gräsmattan står backar med växter från marknaden i Kiekeberg. De väntar på att bli utplanterade och kommer att behöva mycket vatten första säsongen för att etablera sig.  Måtte det snart börja regna.

Läs fler bloggar om trädgård här